Nova

Det regnade sedlar från himlen en dag för ett halvt liv sedan ungefär

Jag minns det inte exakt

Det lät väl som vilket höstregn som helst kan jag tro

Ingenting skulle bli sig likt efteråt

Vi gick in i en helt ny era

Vi låg slagna

Det var som att vi blivit förblindade

Men mest av allt var vi trötta

Vi trodde aldrig att ett system skulle kunna kollapsa på det där sättet

Nu visste vi att det kunde det lik förbannat göra

Det blev en lång tid av irrande runt diverse tidsaxlar och väntande hala hörn

Vi var små men inte utan värdighet

Vi undrade varför varenda dag

Försvarstal:

Det ligger en värdighet i att låta de som bär skönheten inom sig gå oskadda genom elden.