Ikväll
Svimfärdigt skitnödig ser hon ut, hon som presenterar villkoren för livet i tv på bästa sändningstid för oss som tittar på.
Vi, som inte har vett att stänga av, att vrida våra huvuden åt ett annat håll, att lämna hennes röst åt sitt öde, åt oss rapar hon upp den ena bittra mediasanningen efter den andra, hon får oss att verka mindre än vi är, vi äter villigt ur hennes artificiella svettiga händer, hon går in i oss, rakt genom tv-rutan och vi vet att i morgon kommer hon att bli recenserad i vår morgontidning, hon kommer att bli reducerad till en sex rader kort dödsannons i recensentens rödglödgade spalt på frukostbordet på söndagmorgonen i ditt hem i ditt liv, men idag, nu ikväll, är det hon och ni, hennes slavande fotfolk vid mediafronten och hon tar er vart hon vill, hon tiger när ni behöver ljudet av hemvändande fötters armé, hon skriker in tinnitus i era öron, fattar ni inte att hennes tänder kommer att slita sönder era axlar, repa upp era ryggrader och mosa era svalg ikväll?
Vem kan det vara måntro? Eller vem av dem alla? Ser dessbättre inte så ofta på televisionen. Den lockar inte mig. Önskar mig till Central Park, drömmer om en position liknande den ni tog bilden ifrån.
