Nova

Fyll på livet
det rinner ur dig
Det handlar inte om sekunder
Det handlar om celldelning
du blir annorlunda, äldre, för varje cell som dör i dig
kommer det en ny
som inte har en aning

Vik
över det där tysta
mellan ett slag och nästa
du passar bra i den där mörka gränden
Vinglasen ler åt dig, du ler naturligtvis tillbaka
Strö salt
så granit över minnen i händerna
händer av mjukaste sköraste hud
slå undan och riv fram blodådror
vävnad är bara nya celler, nya år, är bara de flestas vanliga avräkning på livet

Vik ner din mjuka gard
Slå över på kalla asfaltsvägen eller hårda taket
där uppe
vingla över dina sorger
Stick ner världen som den målats upp för dig
Stoppa ner skiten i jackfickan och gå ut, ner
fyll på.