Hos mig
Kanske ligger den och lurpassar i vattenpölarna strax utanför
Men ännu har den inte vaskat fram siffrorna i min portkod
Trägolven dämpar när jag stegar ut nästa dikt
Här ställer jag orden på rad i fönsterblecket
Låter dem blicka ut över stan i skymning och gryning
Låter dem frodas, väckas, mogna
Påtar ner bokstavsfrön i krukor och hoppas på fin växtlighet
Hoppas på poetiskt gröna plantor som andas ut syre till mina svartaste alster
Så de kan veckla ut sig på golvet och bli till den vitaste fårfäll för mig att landa på
Här är orden målade på stenväggarna
När jag lägger handflatorna mot dem kryper historierna in i mig
Det regnar utanför och vattnet tunnar ut fasaden
Men jag vägrar att gråta härinne
Jag väljer att skriva min sorg på fönstret
Jag väljer att låta stearinljuset flämta över min reflektion i fönsterglaset
Jag väljer mitt perforerande gaslykteliv alla gånger
Jag väljer att inte veta hut
Skakar bort spindelbensord från mina ögonfransar
De skulle ändå aldrig ha gjort mig rättvisa om jag skulle ha blinkat dem genom fönstret ut till fotfolket, Konsum-kassefolket, kärlekslängtarna, hjärtskärarna, bergsprängarungarna, gitarrstämmarkvinnorna, trumslagarpojkarna, fiolstråkeflickorna, regnkappekvinnorna, äppelknyckarna, väskryckarna, tidningsmakarna, kokainskakarna, sanningsstädarna, lagvrängarna, bönderna, söndagsälskarna, diskarna, viskarna, jägarna, gråterskorna, vindvargarnas döttrar och eldvråkarnas söner
Ingen av dem skulle ha rundat kap Poetissa utan att kapsejsa i ordskvalpet
Ingen av dem skulle ha kunnat trotsa den väldiga storm som ögonblicksorden skapat
Det finns ord här som aldrig hörts förut
Färdigstampade vindruve-ord ligger i rad i den oöppnade tidningen på hallgolvet
Jag hittar mina egna ord genom pianomusiken i stereon
Natten dansar mig förbi tunga timmar av fotsteg på gatan utanför
Klockan slår sina slag i tinningen på mig
och jag skändar ordlistorna i min bokhylla
Sliter ut orden som legat och väntat
Filar på stenord
Lägger vita svala stenar i en labyrint som slutar vid dörren
Läser labyrintmeningen i gryningen
Öppnar dörren och går ner till stranden och ser soluppgången
