Nova

Man håller i något och tror att det ska spricka när som helst och då kommer tårarna och man blir varm och allt spelas upp så fort framför en och det är för djävligt men man lever i det och det är samma djävla liv som alltid men man är där och det är nu och man får gråta för alla får det och nu är det jag här som bara ser och alla andra får plats runtomkring och man tänker på allt det där fina och det är det som betyder allt allt annat betyder INGET och ändå står man nästan inte ut och sekunderna ? sekunderna saknar bäring men man tänker inte på det just då för man vill bara ut men samtidigt är det exakt på just den här punkten i universum som är viktigast av allt just nu för man känner, man känner av hela sitt hjärta, sin kropp, det är så starkt och fan ta den som försöker förklara det men man är lugnet själv egentligen det är stormens fantastiska ofattbara öga och man är mittpunkten i sina förvrängda tankar och plötsligt i det där myllret av krumbuktiga djävla tankar så står man prick still.


Man är där och det är på riktigt och allt har varit, allt är över och värmen är översvallande och man får hicka av gråten även om man inte gråter än och man blir blossig om kinderna och det är tillåtet, det är tillåtet att finnas till och värmen är där och det var inte så förut, man var ute i den kalla djävla blåsten och man var så ensam och det var nästan ingenting men det kom något till en, man fick en hjälpande hand och man gjorde det av lust, i rädsla, av urkraft, man bet ihop och gjorde det för man såg en massiv vägg och sen gick man, tog sig fram till kanten och tittade upp och kände på färgen och såg upp, någonstans måste toppen vara, sen klättrade man, spydde, grät och spände alla muskler, halkade, dunkade pannan blodig och väntade, hoppade, kravlade, hoppades, gjorde en sista kraftansträngning för något man trodde på. Sen helt plötsligt är man där. Det gör så djävla ont, men tårarna känns så hemma, man har sina egna tårar och ingen kan döma dem för man har besegrat allt, man har gått igenom och visat och lärt känna en ny vacker fantastisk människa och det är skrattet som kommer sen och styrkan, man lutar sig tillbaka och en bra stund är det helt klart på toppen av bergstoppen som man står på.