Nova

Kan du berätta någonting om vad som hände i högstadiet? Jag gick där i tre år men minns ärligt talat nästan inget av det. Min förlust, antagligen. Men det är ändå tre år, visserligen för 15 år sen, som borde ha satt sina spår nånstans i mitt medvetande. Men jag har bara förnimmelser av känslor och tankar från den där tiden. Och det är nog det som gör så ont. Det är som ett block av tomma grå papper som ligger på botten av min inre skirvborslåda. Antagligen är de där bladen skrivna med osynligt bläck. Och det finns säkert ett hemligt recept på ett motgift att hälla över sidorna så att de väcks till liv igen. Men fram till idag har jag varken hft tid eller lust att försöka hitt det där som kanske kan få mina tre år på högstadiet att träda fram.

Och därefter, gymnasiet... det blev väl lite bättre då. Kanske. Jag var äldre. Lite iallafall. Men det var väl kanske inte så mycket som var så bra, ändå, i mig. Och runt omkring... alltså, jag tror jag hade behövt lite lugn och ro då. Bara det. Men det var bara kallt och hårt runt omkring. Min personliga uppfattning, självklart, men jag hade behövt ta in på mentalsjukhus eller liknande, känns det som. Jag hade helt enkelt behövt ta ledigt. Från skolan och alltihop. Fan också... det är totalt bortkastade år... Och nästan ännu värre att tänka tillbaka på dem. Så vad gör jag? Tänker inte på det. Förtränger det. Och bygger klumpar i magen av det.

Så där... det var kvällens lite terapi-stund. Nu ska jag dricka te och rosta bröd. Bland det bästa man kan göra en höstkväll som denna.

Ha det fint!