Mosippan och andra liv

Har på långt avstånd - via rubriker i tidningarna och Uppdrag granskning på tv - följt debatten om Mosippan, ett så kallat "genomgångsboende för bostadslösa familjer som tillhör Södra Innerstadens och Rosengårds stadsdelsförvaltningar. Av de 50 enplansmodulerna är 25 stycken disponibla för barnfamiljer." (citat från Malmö Stads hemsida, http://www.malmo.se/individfamilj/mosippan.106.1d208cb5114645860ef80001424.html )

I programmet Uppdrag granskning gjorde reportern mig uppmärksam på att barn enligt lag inte ska kunna vräkas. Till Mosippan kommer vräkta barnfamiljer och miljön där är tydligen urusel. Vad har hänt med Sverige, undrar jag? Vilka tunna hinnor delar våra världar, vi som lever i Sverige och de som lever i samma Sverige, men med fråntagen värdighet? Det är min första tanke när jag börjar inse att det här faktiskt är sant, det finns människor som samhället väljer att glömma bort. Eller snarare, som samhället under tvång placerar i en viss miljö för att sedan smita från sitt ansvar för. Har jag helt vridit mina tankar för långt och fel i mitt resonemang, eller? Vill gärna veta vad andra tycker om det här.

Ingress ur artikeln "Dumpning av samhällets utstötta" publicerad i Sydsvenskan den 14 juli 2006. Artikelförfattare: Per Ek.
Trångboddhet, otrygghet och utanförskap. Deras hem - Mosippan i Malmös utkant - kallas för en dumpningsplats för samhällets utstötta. Den gamla flyktingförläggningen har dömts ut av politiker, samhället och nu av tiden. Sydsvenskan berättar om en familj på Mosippan, om vägen dit och om framtiden i en annan del av Malmö.

Åsiktsmaskinen

Något du vill tillägga? Välkommen att lätta ditt hjärta!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0