Nova

Det verkar som att Marcus Birro lägger ner sin blogg. Jag tycker att det är tråkigt men jag förstår honom. Under det här året har jag kunnat läsa en mängd inlägg av honom som handlat om allt möjligt, både sånt som varit väldigt privat och mycket aktuell samhällsdebatt. Jag har kunnat kommentera hur och när jag velat, vilket har kännts som en rolig, intressant och cool grej. Han är en av mina absoluta favoritförfattare och det är väl klart att man som hängivet fan tycker att det varit kul att kunna kommunicera med sin idol på det här snabba viset. Och han har svarat, han har läst mina och alla andras kommentarer och varit i mina ögon förvånandsvärt snabb och generös med sina svar. Det är beundransvärt.

I sitt senaste - och förmodligen sista - inlägg på sin blogg (skrivet från Italien) är han upprörd och avslutar med följande rader "

Jag skite5r i det hàr, den hàr jàvla bloggen, Sj, att fòrsòka gà i fronten fòr fòràndring, fòrbàttring. Jag skiter i sjukvàrden i sj, i alltihop. Det fungerar inte.

Bye. "

Att ständigt ha möjlighett at kommunicera, att skriva inlägg och at kunna få gensvar från sina läsare är en ynnest, men det kan också vara förödande, det måste finnas ett rum att gå in i, en dörr att stänga om sin person och sitt privatliv, och det här med bloggandet är som en slags murbräcka som slår in dörrar och väggar till det där rummet. Det känns inte bra. Därför tycker jag att det är bra att Marcus Birro på något sätt nu har valt vad han vill göra med sin blogg och fokuserar på det han verkligen vill göra. Det känns som att bloggandet är en modegrej, och jag tror också att vi inte riktigt vet hur vi skahantera den. Nån av oss. Därför blir det såna här explosioner i cyberrymden när stjärnor som Marcus Birros blogg - eller vilken bloggare som helst - förvandlas till ett svart hål och upphovsmannen försvinner i det.

Det är för sorgligt.