Nova

Jag tror på änglar. Jag tycker de är snygga och coola. Jag tror att vi har två skyddsänglar var som går i par alldeles bakom ryggen på oss. Jag tror att de inte är så himla änglalika, men jag tror att de är utvalda att passa alla olika individer. Jag tror att de gör oss gott. Jag tror att de är där för att hjälpa oss, de är snälla på ett konstruktivt sätt. Jag tror att de finns mellan raderna på Stefan Einhorns bok "Konsten att vara snäll".

Så där ja. Nu har jag väl gjort mig till ett fullständigt åtlöja hos er som läser det här. För man kan väl inte tro? År 2008 är det väl ingen djävel som tror längre? Fast jag gör ju faktiskt det. Och jag tror också på Buddha. Fast man tror ju inget inom Buddhismen. Man strävar mest. Men det är en fantastisk strävan. Mot Nirvana. Och man ska inte göra en fluga förnär på vägen. Det är det som är det vackra i kråksången. Försök att inte göra en fluga förnär. Nog känner man sig lite fånig bara man tänker på det. Eller? Nej, jag tycker det verkar helt rätt.

Fan, det är så lätt att bara skämta bort såna här resonemang, och typ bara säga att "äh, en fluga mer eller mindre betyder väl ingenting". Fast jag tror ju det. Jag tror ju att det gör skillnad. Nånstans. Så, oavsett vad du tror på, vad du tycker om, vad som stärker dig varmt och innerligt, vad som än finns där inom dig, så är det rätt, om det är tankar som bara finns där utan attbråka och utan att ktäva något av dig eller av din omgivning, så är det rätt och äkta. Svårare än så är det inte. Kram!