Hand mot trä
Min tur att sörja och flyktvägen är genom kapellets dörr. Blommorna täcker golvet. Mina lungor måste få lite hjälp att fungera här inne. Jag väljer att andas in, sen att andas ut. Stilla. Slut. Och tid som går. Med mig. Fram till kistan. Rosen. Morfar. Hand mot trä. Tillsammans. Himlen hög utanför. Ljus förmiddag. Ord kan vänta. Vi rullar hem. Äter gryta som värmer och mättar. Hemma. Pappa tänder braskaminen. Mera värme.
Åsiktsmaskinen
Postat av: Effell
Beklagar de tråkiga omständigheterna du beskriver. Men det låter som om det blev ett värdigt och gott avsked.
Postat av: Sara
åååh jag beklagar sorgen :o(
jag visste inte....hoppas du inte tyckte mitt andra meddelande var okänsligt nu...
kram svinto
Postat av: Sandra
Effell: Tack. Ja, det blev ett fint avsked. Tar med mig minnena av honom nu. Han var en bra en.
Sara: Tack. Jag blir bara glad av tanken på att ses, ska du veta! =) Det hade varit kul att ses på lördag men jag ska upp tidigt på söndag så jag stannar hemma istället.
Trackback
