Nova

Jag tänkte förklara mitt skryt-inte-inlägg. Att vara stolt och stå för det är inte detsamma som att skryta. Jag älskar människor som brinner passionerat för något, som vet sitt värde och tycker om sig själva och sina tillgångar. Det är vackert, i det kan jag och andra i omgivningen växa och må gott. Att däremot ohämmat och oreflekterat skryta om sitt liv och det som fyller det är skvatt ointressant för mig, men jag blir ändå nedtyngd och ledsen för jag har själv inget att sätta emot, jag vill inte möta upp skytet med eget skryt, vilket är det enda som hjälper mot en skrytis. Det blir liksom en hemsk och trist upptrappning och styrkemätning som jag inte tycker är vacker nånstans. Det sorgliga är att de värsta skrytmånarna inte inser det här utan går på i ullstrumporna dag ut och dag in. Jag själv är stolt över mycket men jag försöker att inte jämföra mig med någon, jag försöker också att inte vara avis på någon - även om det är skitsvårt. På så vis kan jag fortsätta att vara min egen utan att värdera mig mot någon annan. Jag vet att det kanske inte håller i alla lägen, ibland måste man tåla att jämföras med andra, men helst vill jag stå högt och ha mitt värde ifred, som den unika människa jag är. Därför är det högst ointressant för mig vad de flesta andra presterar, hur stora ägor andra har och vilken umgångeskrets man har. Jag vill umgås med folk som är framgångsrika inom de områden jag själv vill bli framgångsrik inom, allt för att få inspiration och själv kunna inspirera. That´s it. Det är ingen tävling. Det handlar inte om prestige eller status. Det har jag redan. Loads of it.