Nova

Jag är ingen rappare

Snarare en zappare

Jag bläddrar bland kanaler

Men jag vill ha pokaler

i tävling för poeter

för "seger sött" det heter

Så jag har gjort en forskning på

hur man högst poäng ska få

Högt poäng får den som gör

något med rytmik och kör

sina tre minuter i klappvänlig jargong

Så därför mina vänner, applåden kör igång

Jag är ingen rappare

snarare en zappare

men jag vill ha applåder

ingenting kan slå det

Så därför blir jag rappare

och självklart ingen sjappare

Men orden är en gåta

mig måste ni förlåta

För mig är orden allra störst

dom kommer därför alltid först

Så tempo takt och ton och rim

Jag trollar bort - simsalabim

Och vad blir kvar på pappret mitt?

Herregud: The best of shit!

Tack för en supertrevlig kväll på Rabarber igår, Jennie!

Jag har mina leenden

De rätar upp ryggen på mig när jag sjunker ihop, trött

Jag har fan ta mig mina leenden att gripa tag i när inget annat vill

De ligger i startgroparna inuti, i linje på linje, miltals genom mig, och bara väntar

Jag fyrar av, det studsar till, förhoppningsvis, i någon jag möter, eller i min egen spegelbild

Och det var inte någon förlorad sekund, det där ögonblicket,

När jag log

Om vi bara bad oss själva se varandras sidor

Alla sidor

Inte bara utsidan och insidan

Jag läser femhundra sidor i sekunden
Jag har sidor i mig av liv på andra planeter

Jag tror på änglar. Och jag tror på begrepp som "luft under vingarna" och jag tror att fågelvägen är den snabbaste och rakaste vägen. Och ordet "vingklippt" får mig att rysa in i märgen. För mig handlar det om att flyga, ibland om flykt, men helst om att se världen, omvärlden, i ett större, vidare perspektiv. Jag är ofta rädd för att mina vingar inte funkar, men oftast är det så att jag fäller ihop dem självmant, jag känner ofta att jag inte använder dem, och då sveper det dåliga samvetet över mig. Det är en kamp helt tiden, eller, inte hela tiden kanske, men det gäller att vara medveten om att jag har de där änglavingarna på ryggen, som kan lyfta upp mig över hustaken, över låga tankar och över mörker och smuts och instängda fula utrymmen. Min favoritplats i mina tankar är i Central Park, vid den där änglastatyn. Hemma finns det små änglar lite här och var. Vissa ser ut som änglar, andra är inte fullt lika påtagligt änglalika, men jag vet, och det räcker. Jag tror att det går två coola skyddsänglar bakom varje människa, det är de där som puffar på en när man behöver det som bäst, det är de där som har så sköna famnar att sjunka ner i när man inte orkar något annat. Det är kärnan för mig.

Har fått en fråge-utmaning av Louise Halvardsson. Här kommer mina svar:

Vilken mat äter du ofta?

Pasta. Med vad som helst till.

När du är på kalas, är du den person som sitter eller hjälper du till att duka av?

Hjälper sällan till att duka av. 

 Var sitter du helst när du bloggar?

Vet inte riktigt. Vart som helst går faktiskt bra. Datorn som är närmast stället där jag får mina idéer. Brukar inte vilja gå och dra på idéer till blogginlägg, vill få ner dem direkt. Annars känns de gamla och när jag väl skriver dem är det redigerat i huvudet, och så vill jag inte ha det. Jag vill fånga stundens ingivelse och skicka ut det i cyberspace direkt.

Köper du ofta Triss?

Nej. Känns bortkastat. Det är såklart kul att få en lott, men det är bara nån gång ibland som jag känner att jag vill slänga ut pengar på lotter. Det är ju oftast 25 spänn som kastas i sjön. Hellre köper jag en öl. Hm... det där lät ju så där, faktiskt... Undrar vad som är mest onödigt... äh...

Vilket land eller stad har varit din bästa semester?

Hade vi åkt ut på den skottska landsbyggden i somras, och inte bara stannat i Edinburgh, så är jag övertygad om att det hade varit resan till Skottland som toppat listan, men nu får det bli New York-resan förra året istället. 

Vilken TV-kanal tittar du mest på?

Tror det är ettan eller tvåan.