Nova

Mina tankar följde konturerna av den insjunkna delen av mig som träffades av din sten
Den där råa luften kom tillbaka
Idag sjönk min hud ihop över alla sådana märken jag har i min kropp
Jag ägnade eftermiddagen åt att resa gravstenar över de allra djupaste hålen och planterade träd som skänkte platserna i mig skugga
Jag lät för mitt inre svala vindar svepa genom trädkronorna
Jag vandrade långsamt upp och ner för kullarna och dalarna i mig idag
Jag kysste mina allra mest ömma sår, smekte ärren och satt så länge jag behövde vid varje liten spricka i mig
Jag läste vackra sagor över mina vassaste kanter så att jag mjuknade och kunde le igen
Min hud är fortfarande ojämn men nu skiner den igen