Magknip och taxi till akuten

Jobbiga tider... Fick magknip igår omkring kl sex på morgonen. Åkte iväg till jobbet och magknipen förvärrades. Det slutade med att jag efter ett par timmar ringde efter taxi och åkte hem och kräktes. En stund senare ringde jag 112 och fick prata med en sjuksköterska som rådde mig att ta taxi till akuten. Det gjorde jag, och just som jag klev innanför dörrarna till väntrummet så började smärtan att klinga av. Ganska kort därefter fick jag träffa doktorn som kände på magen och så blev det lite blodprover och kissprov. Proverna visade ingenting och jag tog bussen hem med en chokladkaka i handväskan och näsan i läxboken.

Ja, ja. Jag är glad att det inte var något allvarligt iallafall. Nu hämtar jag nya krafter och pluggar som en tok inför proven i nästa vecka. Känns som att det kommer att gå bra, fast jag känner mig lite vilse i terminologi-djungeln. Fattar inte hur läkarna och sjuksyrrorna kan hålla reda på allt.




En glad hyllning till Astrid Lindgren =D


Stora människor för mig

Så sitter jag här. Det är fredagkväll och jag undrar vad kan jag bidra med just nu och här. Alla bloggar. Äh, kanske inte alla. Alltså, alla bloggar ju inte. Mamma och pappa är väldigt långt från datorer i sin livsfilosofi. Och det är skönt. Man behöver inte vara med på alla tåg. Man kan hoppa ner i sin kanot och driva med strömmen ett litet tag. Kan vara väldigt naturskönt längs stränderna på den där floden.

Så, vad är mitt bidrag i bloggosfären den här kvällen? Jo, kanske en uppmaning, en tanke: Vilka människor är stora i ditt värld, i ditt liv? Hör gärna av dig och berätta.

Stora människor i mitt liv... vilka är de? Det är människor som är på riktigt. Som låter sig vara som de är. Utan krussiduller. Som låter mig vara mig. Som inte skaver på mig. Som inte har några baktankar. Som inte måste tänka efter innan de säger något, för att hitta ord som ska briljera, imponera eller slå hårt. Jag orkar inte med sånt och stora människor för mig är alla de som ger något till världen i en ödmjuk men stark och glittrande komposition.


Till dig, Jennie! Om och om och om igen!!!

För att det är fredag och att allt är elektriskt:


Höstkavalkad

Jag var ute och gick idag på eftermiddagen och fotade hösten:











 



This is me



Jag är komplex. Precis som alla andra människor. Bara det att jag har så svårt att acceptera det. Och jag är livrädd för att andra inte ska tycka om mig för det. Jag går omkring och tror att jag måste slipa bort vissa delar av mig för att andra ska vilja vara med mig. Så dumt! Men så är det och tankarna på det här tar ibland upp så mycket plats i huvudet på mig att det tränger undan allt annat. Och då kommer ÅNGESTEN som ett brev på posten.

Jag vårdar flyktigheten i mig (jag älskar till exempel att få sätta mig på tåget och åka bort nånstans helt själv ett par dagar) samtidigt som jag inte kan få nog av ömhet, närhet och trygghet från andra människor. Enkla kompononter var och en för sig, men när de kombineras i en människa, till exempel mig själv, så kan man få en känsla av en kluven personlighet. Och jag är sååååå trött på den där känslan av, och tanken på, kluvenhet. Nej, istället vill jag få ihop mig, samla mig och snarare tänka att det är DELARNA SOM GÖR HELHETEN, det vill säga MIG SJÄLV!!!

Någon därute som förstår eller känner igen sig? Så, jag behöver fokusera på det som SAMLAR och inte det som splittrar MIG, mina tankar, känslor och allt det där andra livsviktiga.

Man ska älska sig själv och vara ego men inte så att det sårar andra, särskilt inte ens NÄRA OCH KÄRA. Här kommer en befriande video på temat som ni säkert har sett tidigare här på bloggen men som jag älskar och därför publicerar igen... Fast den är ju rätt motsägelsefull mot vad jag skrivit här.... Fast ändå... I LOVE IT!!!:



På besök i Dunderklumpens land

Hjärtat klappar lite för hårt i mig ibland. Hjärtklappning. I min ålder. Men det är väl för att det är så mycket på gång i mitt liv just nu. Snurrar lite väl fort allting. Och då säger hjärtat ifrån. DUNK DUNK DUNK! Och då är det bara att lyda och varva ner.

Nyss hemkommen från Östersund. En häftig upplevelse att träffa hela distans-klassen. Tar nog någon dag innan man är helt nere på jorden igen. Det var fint där uppe. Vacker natur. Och så bor ju Dunderklumpen där. Kan inte bli bättre. Måste se om den filmen snart.

 


Snobbism är så fullkomligt avtändande

En klok man sa en gång att man ska tala om det varav hjärtat är fullt. Av denna anledning måste jag skriva ned något som värkt fram i mig:
Jag tycker inte om snobbighet
Jag tycker inte om elitism
Jag önskar bli bemött med ödmjukhet, uppmuntran och äkta snällhet utan några baktankar. Jag vill föra kreativa och konstruktiva samtal och diskussioner med vänner, bekanta och resten av världen.
SÅ VÄXER JAG SOM MÄNNISKA!
Jag avskyr att känna mig förminskad, krympt, trampad på! Jag avskyr att finna mig ledd av någon som avsiktiligt undanhållit sitt syfte med att leda. Som bara tagit sig rättigheten att leda utan att fråga först.
Var en människa - våga berätta om dina intentioner. Allt annat gör mig bara pissed off!
Människor har fula knep. Fula, råa äckliga knep. Använd dem inte förrän det är absolut nödvändigt, och även då med försiktighet!!!!
Bajskorvar är bättre än typer som bara trampar på andra människor som står i deras väg.
Jag har betett mig med mindre värdighet än en bajskorv ibland jag med. Och det gör ont i hela mig när jag tänker på det. Och jag hoppas att jag aldrig mer ska göra om det.

Tillägnad mig själv

Tittar mig själv i spegeln och sjunger med:
För dig som vill veta precis vad hon sjunger, kolla in texten i nedanstående länk:

Barnslig lycka i finurlig musik

En kär vän sa till mig en gång att det är viktigt att vara i kontakt med sitt barn-jag. Hela livet. Och det vill jag vara. Men det är förstås mycket lättare sagt än gjort. Något som gör mig barnsligt lycklig är den här låten:

Pirrigt!!!!!

Nu är det pirrigt i magen, må jag säga. På måndag drar det igång och jag sitter här med en kursbok på ena sidan av datorn och FASS (Sammanställning av farmacevtiska specialiteter i Sverige) på andra sidan. Och så har jag chattat med en blivande klasskompis via kommunikationsplattformen som jag laddat ner på datorn. Det ärm så häftigt att man kan plugga på distans. Som det känns just nu så kommer det att passa mig som handen i handsen, men man skainte ropa hej förrän man är över bäcken som det så vackert heter, så jag ska ta en aak i taget och hoppas att allt kommer att gå vägen.

Känner mig fortfarande så glad över Sara Starkströms själv-vigsel i onsdags. Den var så himla fin. Komplett, liksom. Och det var så kul att träffa alla härliga gäster också. Tänk om jag inte hade varit på plats på Restaurang Rabarber den där höstkvällen för två år sen... Tänk om inte Louise Halvardsson hade börjat prata med mig... Då hade mitt liv varot många grader tråkigare.

KRAM!!!!

Min hyllning till Sara Starkström


Du strålar!!!







Pirrigt men hoppfullt!

Det var ett tag sen nu som jag gjorde ett inlägg här. Vet inte varför jag låtit mina härliga läsare stå utanför mitt bloggrevir. Men nu skiner det upp på Nova-himlen. Det börjar närma sig skolstart och det känns jättebra. Pirrigt och så den där lilla kurande rädslan över att kanske inte fatta nåt, att göra bort sig, att inte våga ge sig hän... Men jag tror jag börjar växa ifrån det där lilla fula monstret. Han visar sig inte så ofta den fulingen. Och gör han det kommer jag mota bort honom. Sen kommer det nog gå bra, tror jag.

Och träna ska jag göra. Köpa kort på Friskis&Svettis på momangen.

Ser fram emot SvintoSaras vigsel på onsdag. Vilken fin ceremoni jag kommer att få vara med om. You go girl!!! Och: VÄLKOMMEN HEM!!!

I morgon ska jag träffa Jessica. Det ser jag också fram emot.

Och sen är det helg. Hurra!

Nu ska jag röjja i mina byrålådor så jag får plats med alla pennor, papper, sudd och böcker och sånt som man kan behöva ha plats för när man pluggar. Har en plan för detta och den ska nu sättas i verket. Så bye bye for now, darlingz!!!

Vad Officersförbundet inte skulle ha utan mig

På rara Svintos inrådan så visar jag härmed ett par prylar som jag har skapat åt Officersförbundet, min arbetsgivare sedan oktober 2000. Bilderna visar tre slogans som jag har kommit på, samt hur jag layoutat prylarna som de är tryckta på. Illustrationen på bild tre är gjord av en begåvad illustratör vid namn Robert Bjurshagen. Behöver du nån gång en illustration så kontakta honom.

Tablettask. Den fullständiga sloganen lyder:
Officersförbundet ger dig fast mark under kängorna



Roll-up-affisch för att rekrytera nya studerandemedlemmar.



Rykande färsk roll-up-affisch till en kampanj som syftar till att få förbundets medlemmar att  förebygga arbetsmiljöproblem.

En salig samling fina jobbminnen

Jag är stolt över en hel del av vad jag åstadkommit på jobbet. Jag har bara väldigt länge glömt bort och begravt soltheten under en massa oro, ångest och dåligt samvete över det där andra som jag inte lyckats lika bra med. Och nu när jag ska avveckla mig från jobbet och börja plugga så dyker som tur är den där stoltheten upp. Tack, inte en dag för tidigt! Förutom en del prylar och artiklar som jag kommer att ta med mig hem så har jag en hel del roliga, spännande och intressanta minnen från mina nio år som anställd. Här kommer några exempel:

Banketter på Karlbers slott
Fått en personlig guidetur på Karlbergs slott
Pridefestivalen
Ett par förbandsbesök om året
Middag en mörk januarikväll ute i en kåta i skogarna utanför Luleå
Träffat ryska flygspanare över en grillmiddag i Uppsala
Hittat på slogans och loggor till olika projekt
Åkt häst och vagn från Karlaplan ut till en julmiddag ute på en hästgård på Gärdet
Spela in Webb-TV
Träffa tre överbefälhavare
Prata och mingla med politker, journalister och försvarsmaktsfolk på olika tillställningar
Almedalsveckan
Guidetur på en u-båt
Gudietur på korvetten VISBY
Suttit i stridsvagnssimulator
Skjutit iväg en robot i en robotsimulator
Fått göra förbundets grattis-diplom till Vasaloppsvinnaren Oskar Swärd tre gånger
Kompetensutveckling i form av kurser t ex Poppius journalistgrundkurs
Stått på SACOs-studentmässa och provat styrketestet för folk som ska mönstra. Jag fick lägsta poäng.
Boka in och se ett föredrag med transan Claes Sschmidt/Sara Lund - hade ett par långa och intresanta telefonsamtal med honom inför föredraget
Lyssna på föredrag av Magnus Betnér - han var inbjuden till förbundet och pratade om försvarsfrågor inför ett hundratal officerare. Det var starkt gjort av honom tycker jag.
Lyssna på middags-föredrag med David Batra - på ett medlemstidnings-event
Intervjua den första muslimska kvinnan som gjort lumpen med slöja i Sverige


Ja, jag kommer nog att komma på flera fina minnen nu när det blöta ylletäcket av jobbiga känslor lättat. Återkommer hit då och fyller på listan.

HURRA!!!!


RSS 2.0