Nova

På tisdag, den 2 december ska jag tävla i Poetry Gang Bang på Restaurang Rabarber. Kom gärna och träffa mig där.

De senaste dagarna har varit jobbiga. Jag orkar inte le så brett. Tänker på er. Kram!
Bara nedskrivna tankar hastigt. Inte så bara. Men snabbt. Och skönt.

En fryspunkt - trampat golv i ett fängelserum
Mina minnen - symbolikvärdigihärdigflyktiga som flagor i välborgsmässoeld
Och frälst - ordet ingen fattar något av - egentligen
Vidsynt med hy av marsinplanekonomiprenmigränvänskaplandskapraktiskttaget
nollkollisionskursiveratserveratkultiveratrasigkvasiochpåteaternspelasKasimirochKarolin
Stål ja, det borde vara stål i mina ådror
Det borde gå troll och trolla undan fula dagar och hemska nätter för de bara kommer och kommer i mina drömmar
Kan inte komma ifrån att det är fängslande, mitt liv
Ett solgult ögonkast vi hamnar på var sin sida om gallret
och du går
och jag går
här och där
och sitter på tu man hand
med oss själva
och aldrig att vi ringer
och fan heller att vi säger
ett endaste ord
det kan ju försona
det kan ju läka, klistra ihop, skapa
Vi vill ju bara gå sönder, av och bort
Vi vill inte ha
med oss att göra
Vi gillar våra avstånd

En fryspunkt - trampat golv i ett fängelserum
Mina minnen - symbolikvärdigihärdigflyktiga som falgor i välborgsmässoeld

Jag blev bjuden till Augustgalan som gick av stapeln ikväll. Jag längtade hela dagen och så tillslut fick jag kliva innanför dörrarna på koncerthuset vid Hötorget och det var lycka från första sekund. Det är så vackert därinne. Jag hade aldrig varit där tidigare. Trots att jag älskar symfoniorkestrar. Det är skamligt, jag vet, men jag ska gå och lyssna i vår, jag lovar mig själv det nu! Det var Posten som hade bjussat på biljetten min och de passade på att ha lite fördrink en timme innan proiserna skulle delas ut. Vi fick lyssna på ett litet föredrag om ordets makt, av Amnestys Sberige-chef (tror jag), som berättade om författare och journalisters kamp för yttrandefriheten runt om i världen. Jag tror inte jag fattar hur bra vi har det här i Sverige, men en sån föreläsning ger vissa insikter. Jag blir så tacksam över allt vi har här. Och så blir jag peppad att utnyttja mina rättigheter. Min författarsjäl log i hela sitt väsen inuti mig ikväll ska ni veta.

Efter föredraget var det dags att släntra ner till konserthallen och där gick jag förbi Erland Joesphson. Legenden! I was in heaven! Sen tog jag min plats och lyssnade på konferencieren Cattis Ahlström som tog oss med genom kvällen och jag NJÖT!!!!!!! Det var så himla härligt att få vara med. Svante Thuresson kom förbi och jammade och Marie Göranzon delade ut priset till årets bästa skönlitterära bok, som gick till mysfarbrorn PO Enquist - som jag för övrigt vet noll och intet om, men det han sa på scenen ikväll gjorde mig varm. Snacka om att jag behövde få vara med ikväll.

Dessutom träffade jag författarinnan Viveca Sten, som skrivt boken I de lugnaste vatten. Viveca är chefsjurist på Posten och det var Posten som gett mig en biljett till galan så hon stod där med en kollega som började prata om att hon var författare också, och då började jag ju såklart att peppra henne med frågor, det var ju så himla häftigt att få hänga en stund med henne. Hon var häftig. Jag ska köpa hennes bok. =) INSPIRATION!!!! Ja, vilken härlig kväll det var! Och: En tjej som heter Lyra vann kategorin Lilla Augustpriset! Bara namnet gör mig glad! HUrra alla vackra vinnare! Puss och kram alla!!!!

Björn Ranelid, Kay Pollak, Henrik Schyffert och Expressens kultchef satt och pratade om begreppet "pretentiös" i SvT i veckan. Säga vad man vill om Björn Ranelid, men han försvarade något som jag verkligen ställer mig bakom, nämligen rätten att passionerat och med största allvar gå in för något, att till hundra procent stå för något, och att, oavsett vad som händer, sträva mot sina mål. För mig är det en absolut självklarhet och livsviktigt att behålla tron på mig själv och att inte ge upp mina ideal och min längtan. Herrarna i tv-studion var av delade meningar. Kay Pollak - fantastiska Kay Pollak - berättade att han alltid menar allvar med det han gör, han tror på det han gör, det måste man göra. Henrik Schyffert och den där Expressen-mannen, var lite fegare, enligt mig, och menade att man inte får ha för höga ambitioner, man måste typ veta sin plats, annars blir man bara löjlig. Jag kände mig spyfärdig när jag hörde det. Snacka om att vara förslavad av förbannade Jante-lagen. Äckligt!!! Nån djävel måste väl för i helvete våga höja blicken, se hela stjärnhimlen och sträcka armarna mot den? Givetvis kan man inte omfamna hela himlen, men man har all rätt i världen att sikta hööööögt!!! Henrik Schyffert hade snöat in på rimlighet. Han ansåg att det måste finnas rimlig grund för det man säger sig vilja ta sig för. Att det måste finnas grund och belägg för det man säger sig stå för och sträva mot. Alltså, Herr Henrik Schyffert... om du nu är så road av att kommentera andras tillkortakommanden, och orimliga drömmaroch önskningar, så visst, var så god, men jag kommer för alltid att undra vad meningen med det är. Vad är meningen, vad är storheten med att racka ner på någon som vill något? Alltdi när någon kommenterar någon annans strävanden så undrar jag vad den personen själv vill dölja. Varför säger den inte något om sina egna tillkortakommanden istället? Jag vill alltid ha konstruktivitet. Men att förminska någon annan är bara destruktivt. Var givmilda istället och se något bra i människors kamp och strävan istället. Snälla!!!

Jag satt i soffan framför TV:n på lördagsmorgonen och kände mig ämlig och rädd för att falla längre ner i den här ledsenheten som jag känt några dagar nu... Och så gick jag in på Poeter.se och hade fått ett mail från redaktionen. I ämnesraden: Text vald till Uppmärksammade texter

Din text:

Bly

har placerats i listan över uppmärksammade texter.

Så nu är jag glad igen. Varm. Tack!

Den här låten ger mig rysningar. Känner. Vill bara säga FUCK YOU till hela djävla etablissemanget.

Sitter här hemma och är som jag är. Hade tänkt att spendera kvällen i trivsamhetens namn hemma hos Jennie, men fem i tolv valde jag att åka hem istället. Känner mig riktigt trist och så allt biologiskt som sänker humöret har också slagit till just nu. Så, jag sitter här istället, lite snopet. Lyssna på Sanna Carlstedt och skrev det här, inspirerad av henne:

Jag tänkte jag skulle skriva någonting om bly
för jag tänker att det blivit så tungt
här i livet
och bly är just det
Det finns bra tyngd i det
och när jag inte orkar lyfta
är det bara bly här inne
Och rösten säger tyst, tyst och tappa inte några fler ord nu
Sjunker och vet att det är gott om bly härinne
och som om man kunde vänta försöker jag att tänka aluminium
men det är bly
som om jag kunde flyga
tänker jag tunn och vacker och fin
med vingar
av aluminium
Men det är inte jag
och det är bara jag härinne
Men ser man igenom bly - om man nu kan - ser man det grå och mörka och fastnar det tunga i ögonen när man är igenom?

När stänger fruktan sin butik och går hem?
Hur ser det ut när det finns ork som väntar?
Ljusblått kanske.
Jag målar med blyblandad färg och TV:n står på dygnet runt och grannarna, de djävla grannarna, klagar
inte
Stänger butiken och går.

På kanslimötet i morse breakade min chef att jag ska vara halvtidstjänstledig. Känns skönt att det är out there nu. I går köpte jag nya tidningen VI Läser. Jag blev glad när jag såg den i tidningsstället vid kassan på Konum. Fast den var dyr. 59 kronor. Vad tycker ni, vad får en tidning kosta? Jag gillar ju pappret bättre än nätet, visserligen. Så jag ska väl egentligen inte säga nåt om priset på papper. Hur som helst, jag köpte den, och ångrar det inte. Ikväll var jag på möte med Anneli som är förlagschef på Bokbandet. Vi pratade information och marknadsföring. Nu ska vi ge järnet. I morse gick jag upp 05:15, käkade frukost med samboronbonbon och satte mig sen ner och layoutade det som ska bli hyllningsskriften Drottning Victorias Örloghsem 100 år. Är klar med det mesta men långt ifrån allt. Håller på att lägga in bildtexter nu, och jag vet att det enda som gäller nu är att vara uthållig, eftersom det handlar om en hel del monotont jobb, men jag gör just nu precis det jag vill. Och det är LYCKA! Jag har jobbat på samma jobb sedan hösten år 2000 och har ofta kännt att jag saknat något. Nu rullar julen snabbare än någonsin och jag är GLAD! Jag hänger med! Men det krävs att man satsar och inte bara pratar om det. Och det kostar att satsa. Det går inte att komma ifrån. Men det är coolt att satsa! Jag ska göra det mer! Jag har varit så djävla rädd förut bara. Och jag får inte klandra mig för det. Det vore rätt puckat. Ja, jag ser nu att jag skulle ha kunnat kliva framåt tidigare, men jag har inte förmått. NU fårmår jag och jag strålar, jag svävar, mina anklar har fått vingar. Jag såg en film igår, The Dog Problem. Den var vacker. Livet är en ömtålig gåva, var budskapet i den. Den handlade om en kille som inte visste vad han skulle göra med sitt liv. Hans terapeut rådde honom att skaffa en huynd. Han skaffade världens bästa lilla pluttiga hund. Och gissa vem som smälte i soffan framför TV:n? Jag såklart!

I morgon ska jag fråga några människor om säkerhet. Vi får se hur det går. Fota ska jag också göra. Nu ska jag fila på en sammanfattning av mitt romanus projektus!

Trevlig afton i discokulans stroboskoposfärus!

Ja ni, nu sitter jag här och lyssnar på Lars Demian. Och har en latte bredvid mig och nån slags avec som smakar Dumle. Och så försöker jag skriva. Och det är lördag och va fan... Har övat lite på två estradpoesi-texter, och nu kan jag dem utantill. Och jag är trött. Men glad. Ska på konsert ikväll. Flogging Molly.



Nej, nu ska jag välan återgå till mitt romanus projektus.

KRAM och trevlig lördagskväll!!!

Letade mig fram till Bio Tellus i Midsommarkransen i går kväll! Det var naturligtvis helt fantastiskt där igår. Det var Louise Halvardsson, Svinto-Sara, Supermatten och andra människor, och vackert, Åsa Bällsten och det var kväll och mörkt därute men inne på Tellus Bio var det rött och varmt - och lite för trångt ibland - och jag försökte varva ner, men det var lycka i hela mig och livet sjöng i takt med mig så det fick snurra precis så fort och fint som det ville igår. Nu vill jag det här: Läs, gör, förverkliga, slåss om du måste, gå vägar där det är vackert i dina ögon, bli stolt över dig själv, måla upp mål, måla om himlen i dina ögon, samla ihop stjärnorna som hoppar twist i huvudet på dig.

För övrigt: Hanterar livet på följande vis 1 januari - 30 juni 2009: Halvtid på jobbet, halvtid på livet. Ska skriva, landa och hitta, växa och bli lite till. Skrev på tjänstledighetspappret igår. Har ingen aning om vad som ska hända, men jag är glad. Kan hålla ifrån mig trycket lite lättare nu, känns det som.

KÄRLEK!!!!!!!!!!!!!!!

Jag sitter här och saknar. Jag saknar i fredags, jag saknar hela det stora vackra som fanns inne på Nalen den underbara kvällen. Vilket fantastiskt drag och vilka otroliga människor! Jennie: Du är hur bra som helst! Love you!!!
Jag träffade dessutom coola Vilska som jag saknat sen i våras. Nu känns det lite tomt och vemodigt. Men jag är lycklig. Det är läskigt det där med lycka, för jag känner det lyckliga trycket nu och har så förbannat svårt att släppa efter men jag måste göra det, jag får det och jag ska och jag... ja... måste, helt enkelt. Bara låta det driva på, livet. Har så svårt att hantera det bara. När jag är lycklig vill jag bara omfamna alla fina snälla vackra människor i hela världen. Känner så just nu. Lite mansikt kanske, eller kanske inte. Skiter i vilket egentligen. Det påtagliga är att jag har svårt att hantera det. Eller - man kanske ska ge fan i att försöka hantera det... Ja, det  är nog så man ska göra. Jag har miljarder gånger fått höra att jag tänker för mycket, att jag borde bara låta det gå, låta det hända. Och visst, det är så skönt att bara göra det. Men ibland ramlar man över gränser när man gör så. Och, det är väl okej, det med, antar jag, det är väl så man lär sig att leva. Det är ju på hur man hanterar motgångar och problem som man bekänner färg och växer liksom. Det är ju där man blir människa.