Nova

Och varför skulle jag, när jag nu sitter här, framför datorn, få för mig att skriva något genialt, magnifikt, hårresande luggslitet bra?

Jag, som bara är en sån som gillar ord, som sliter ner dem från virriga tankar, som målar det pirriga röda på kinderna med så många sprittande ord att det nästan gör ont i magen av dem, eller ont i ögonen, kanske det borde vara.

Så varför skulle just jag vara någon som skulle kunna trolla bort dig från din sida av skärmen, trolla bort dig till stränder med midsommarnattsblå sand, snäckskalsrosa hav och ett helt land fyllt av äventyr, sprickor i jorden och folk utan minne, utan säkerhet och utan garantier för ett tryggt och säkert liv?

Där, på den där stranden är du nu, utan pass och utan språk, utan den där bron att springa över, där möter du hålögavarelser, svartblodiga politikerröster i val där valsedlarna binder fast dig vid gallergrindarna längst ner i fängelsehålorna, där sover du aldrig gott om natten, där lurar vinden dig i gränder så smala att du måste ljuga dig full och tom innan du kan falla handlöst ut ur dem, där är du nu, dit skriver jag dig, om jag nu skulle vilja.