I lilla landet Sverige
Det börjar dra ihop sig till kungabröllop i lilla landet Sverige. Och i en soffa, i en tidning, i ett radioprogram och på ungefär ett tusen internetsidor figurerar en man som skrivit en bok om sin far. Han är i det lilla landet Sverige även känd för sin elakhet mot allt som rör sig i kändisvärlden. I detta lilla land går invånarna ungefär nu också omkring och går och tänker på Ryssland ty i Ryssland skall om några veckor det stora schlagerslaget stå och lilla landet har ringt in och röstat fram fru Opera att framföra det bidrg som det lilla puttiga landet hoppas att vinna med i det stora farliga ryska landet.
I sagolandet Sverige finns också flera män och kvnnor och barn som svämmar över så hastigt och väldigt att vare sig skolan, vården eller omsorgen hinner med. Man går på knäna, heter det, i det lilla landet och storpotäterna som sitter och jäser inne i riksdagshuset växer till sig och skränar över varandra om sina briljanta lösningar på allting. Och utanför knuten svälter folket. Gråter folket och trycker ner händerna i trasslande fickor för att nån gång kanske hitta tillräckligt med slantar för att kunna köpa färg och måla sina drömmar vackra och verkliga igen, så där som det var förr.
För länge sen var nog lilla landet Sverige ett glittrande sagoland. Nu ryms alla sagor det lilla landet har att erbjuda i handen på en liten ledsen flicka som sitter på en gunga i en lekpark nånstans i utkanten av stan, och det är inte utan att de vuxna känner ett slags obehaglig lust att rusa fram till den där flickan och slita sagona ur hennes hand och slänga dem på marken och stampa på dem så att också de dör ut. För just nu i det lilla landet Sverige ska det vara hårda golv, vassa ord, grå betong mot allt det vita mjuka ulliga. Och värmen silas ut och bort av vintervinden som blåser absolut rakt in genom dörren som står öppen.
Och flickan är ingen flicka längre hon är en frusen kvinna på väg nånstans med gympaskor utan snören och allt hon känner är hjärtat som berättar sagorna för henne, sagorna som hon memorerade när hon var liten, om lilla landet Sverige, där prinsar och prinsessor lekte ta fatt i kvällstidningarna och där små, små gubbar och gummor dog i tystnad i prydliga hem efter ett helt liv i skuggan av storpotäter och prinsar som blivit kungar och ängar som blivit tomma torg och vindar med sånger från främmande länder och skogar med liv och kantareller och svamp om hösten.
I sagolandet Sverige finns också flera män och kvnnor och barn som svämmar över så hastigt och väldigt att vare sig skolan, vården eller omsorgen hinner med. Man går på knäna, heter det, i det lilla landet och storpotäterna som sitter och jäser inne i riksdagshuset växer till sig och skränar över varandra om sina briljanta lösningar på allting. Och utanför knuten svälter folket. Gråter folket och trycker ner händerna i trasslande fickor för att nån gång kanske hitta tillräckligt med slantar för att kunna köpa färg och måla sina drömmar vackra och verkliga igen, så där som det var förr.
För länge sen var nog lilla landet Sverige ett glittrande sagoland. Nu ryms alla sagor det lilla landet har att erbjuda i handen på en liten ledsen flicka som sitter på en gunga i en lekpark nånstans i utkanten av stan, och det är inte utan att de vuxna känner ett slags obehaglig lust att rusa fram till den där flickan och slita sagona ur hennes hand och slänga dem på marken och stampa på dem så att också de dör ut. För just nu i det lilla landet Sverige ska det vara hårda golv, vassa ord, grå betong mot allt det vita mjuka ulliga. Och värmen silas ut och bort av vintervinden som blåser absolut rakt in genom dörren som står öppen.
Och flickan är ingen flicka längre hon är en frusen kvinna på väg nånstans med gympaskor utan snören och allt hon känner är hjärtat som berättar sagorna för henne, sagorna som hon memorerade när hon var liten, om lilla landet Sverige, där prinsar och prinsessor lekte ta fatt i kvällstidningarna och där små, små gubbar och gummor dog i tystnad i prydliga hem efter ett helt liv i skuggan av storpotäter och prinsar som blivit kungar och ängar som blivit tomma torg och vindar med sånger från främmande länder och skogar med liv och kantareller och svamp om hösten.
Åsiktsmaskinen
Trackback
