Nova

"Vacker och Punkterad". Så heter en historia som jag har i huvud och hjärta just nu. Den består av en samling texter som värmer mig just nu. Och jag vill värma karaktärerna i historen, jag kallar dem just för "Vacker" och "Punkterad". Det skälver lätt om dem och det skälver i mig när jag tänker på dem. För de är jag, de kommerur mig, men de är samtidigt sina egna, jag styr inte över dem, jag bara känner igen mig mycket i dem, och ändå inte.

Här kommer två texter ur samlingen, den första handlar om "Punkterad" och den andra om "Vacker":

Det måste lägga sig
Det finns inget mer nu
Det är bara skelett
Det är bara tänder
det är bara skummet på ölen
Inget mer
Inga onda aningar mellan korslagda ben
Inget inne på toaletten
Inget flyende i ögonkast
Han talar som att han trodde
Han slipar plastkortet i baren
Han kom aldrig hem
aldrig ifrån något
aldrig på väg
alltid innestående, inneboende
alltid hos någon annan
alltid med någon annan

Det är bara skelett
Det är bara platta ord i tidningarna
Det är inte någon konst att dansa om benen bara bär
Det är bara ett skelett
Det är ingen adress
Inget hem
Inga brev med vackra tankar som väntar på hallgolvet
Det är alltid en karta med nya spår, nya glittrande kryss
Nya stjärnor att betecka
Ännu mer asfalt att bryta upp
fler sår över mjuka kinder att riva upp

Det är bara hat
Det är bara ännu en sändning
ännu en tillrättalagd ryggrad
ännu en repris av en replik i ett program

Det är spikar i kistor
Det är rop inifrån
Det är busslaster av blyhagel
Det är krökta rum och tankade människor alldeles, alldeles för nära spåret
Det är tåg på tåg på tåg utan skuggan av destinationer

- - -

Allt hon vill säga till honom vill hon säga så fint som det bara går

Hon vill hinna säga så mycket under den där tiden det tar för honom att kasta ett ögonblick på henne

Rummet blir större när Punkterad är hos henne

Hon vill bara röra, eller, kanske bara finnas där, varligt,

Inget mer,

Bara försiktigt finnas

Vara någon

För honom