Nova

I ett slags vedervärdigt "jag-hatar-alla-djävla-wanna-be-människor"-töcken går vi omkring, dagdrivaraktigt i sommarsverige och ler slentrianässigt åt alla som hoppas på något

Vi vrider de sista dropparna vett ur oss på en sekund innan vi tar telefonen när det ringer och det är ett försäljarsvin i andra änden

Det förnuftiga har lagts på hyllan för länge sen hemma hos oss och vi gör allt i världen för att krympa och inte nå upp till den där i plastfolie snabbt men hårt invirade sanna delen av oss själva, som ligger där uppe, strax nedanför taket.

Ett hårt liv väntar oss och hårda golv ska vi trampa tills vi dör
Tills vi dör ska vi också om ingen hindrar oss kasta ur oss knivskarpa anekdoter från våra urvattnade liv till höger och vänster bara det finns nån i närheten som har öron att lyssna med

Vi ska målmedvetet sätta ramar utanför vilka vi aldrig aldrig kommer att våga oss

Det är beklämmande nån stans vid tåspetsarna inuti våra med stålhätta fodrade skor

Vi ska springa in i varenda nedsläckt lyktstolpe på väg hem från vingliga nätter på stan

Det finns inte ens några svarta vingar för oss den dag vi bestämmer oss för att mala ner klockan i vardagsrummet till ängladamm

Gästarbetare har det bättre än vi

Det finns bara en fadd doft av utgången deodorant under armarna på oss
I ett förnekelsens ögonblick blir vi kära

Vi blir kära i varandras utstrålning från vilken vi minns oss själva i en vackrare dager när vi vaknar upp ensamma dagen efter eller vid sidan av i en säng eller i en trappuppgång, välj själva

Vi har inte den stolta gracen av ett värdefullt liv

Tung doft av lågkaloridieter följer oss vart vi än går

Och vågen visar att vi väger obetydligt mer än våra hjärtan