Nova

Det går en rad av mig på ett papper
Tunn ibland, understruken vissa gånger, överstruken och nästan bortsuddad i flera veckor, böjd, rundad, enormt läsvärd oftast

Det ligger sidor av mig hopskrynklade i en papperskorg i en skolkorridor

Flera hundra dagar av ord som gick i mig och under och på ytan
Aldrig någonsin återvanns de där sidorna

Det finns en bok i varje ögonblick nu
Jag ser raderna samla sig för demonstration i mitt hjärta
Flaggor röda av revolution och blod vajjar för mig

Det går en rad av mig över döda hav och tusenåriga öknar
Det går en svart linje över tunga år
Jag låg och grät rader av mig under år av skräck
Jag låg ensam i skytterader tusen nätter

Och väntade på kriget som skulle slita mig loss från sagorna
Det kom aldrig

Nu går jag i mina rader och samlar ihop ett vackert liv