Nova

Det är så lätt att sitta på café och låta allting rulla på utanför fönstret och tro sig ha svaren på universums alla frågor. Men man kan inte vinna nån match genom att sitta på avbytarbänken. Man måste ut och driva på.

Jag ger underkänt till alla som stelnat i sina former. Bryt er loss och famla fram, men driv det som ligger er varmast om hjärtat. Haka inte upp er på gammal skåpmat och sjunk inte ner i melankolin, den stöttar er aldrig. Den är som ett undflyende motljus i en dålig film.

Svär er ed varje morgon och hämta de där drömmarna från hyllan. Kliv ner från molnen och låt sårskorporna vara. Himla med ögonen och måla upp stora planer för dagen och rid ut stormen. Vila mot träden och storma fram på vägarna nu i sommar. Låt gruset virvla upp i stora moln bakom er. Fastna inte i en halvdan vers utan skriv nytt, bilda nya ämnen och driv framåt. Hoppa över dåliga formuleringar och låt biprodukterna självdö i källarplanet.

Förstora och förädla det finstilta som kliar i fingrarna.

Hacka sönder stenarna i hjärtat och strö gruset över pappret. Fall ifrån de dåliga vanorna. Gå inte ner er. Ryck upp benmärgen i er och vårda bitmärkena på insidan av era kinder ömt. Klös ut de låga figurerna - skuggvarelserna som blåser sotsvart rök rakt in i er framtid - ur era ögonvrår. Trampa ner tistlar och is-vättar från era balkonger nu i sommar.

Låt sommarvärmen fylla på era känsloreserver och hoppa ner på gatan när melodierna från strandkanten når fram. Känn er hemma och knyt ihop viljan med tiden. Bygg en extra nackkota med ert hopp, vrid upp temperaturen och tina upp era frusna pulsar nu.