Nova

Kanske ligger den och lurpassar i vattenpölarna strax utanför

Men ännu har den inte vaskat fram siffrorna i min portkod

Trägolven dämpar när jag stegar ut nästa dikt

Här ställer jag orden på rad i fönsterblecket

Låter dem blicka ut över stan i skymning och gryning

Låter dem frodas, väckas, mogna

Påtar ner bokstavsfrön i krukor och hoppas på fin växtlighet

Hoppas på poetiskt gröna plantor som andas ut syre till mina svartaste alster

Så de kan veckla ut sig på golvet och bli till den vitaste fårfäll för mig att landa på

Här är orden målade på stenväggarna

När jag lägger handflatorna mot dem kryper historierna in i mig

Det regnar utanför och vattnet tunnar ut fasaden

Men jag vägrar att gråta härinne

Jag väljer att skriva min sorg på fönstret

Jag väljer att låta stearinljuset flämta över min reflektion i fönsterglaset

Jag väljer mitt perforerande gaslykteliv alla gånger

 Jag väljer att inte veta hut

Skakar bort spindelbensord från mina ögonfransar

De skulle ändå aldrig ha gjort mig rättvisa om jag skulle ha blinkat dem genom fönstret ut till fotfolket, Konsum-kassefolket, kärlekslängtarna, hjärtskärarna, bergsprängarungarna, gitarrstämmarkvinnorna, trumslagarpojkarna, fiolstråkeflickorna, regnkappekvinnorna, äppelknyckarna, väskryckarna, tidningsmakarna, kokainskakarna, sanningsstädarna, lagvrängarna, bönderna, söndagsälskarna, diskarna, viskarna, jägarna, gråterskorna, vindvargarnas döttrar och eldvråkarnas söner

Ingen av dem skulle ha rundat kap Poetissa utan att kapsejsa i ordskvalpet

Ingen av dem skulle ha kunnat trotsa den väldiga storm som ögonblicksorden skapat

Det finns ord här som aldrig hörts förut

Färdigstampade vindruve-ord ligger i rad i den oöppnade tidningen på hallgolvet

Jag hittar mina egna ord genom pianomusiken i stereon

Natten dansar mig förbi tunga timmar av fotsteg på gatan utanför

Klockan slår sina slag i tinningen på mig

och jag skändar ordlistorna i min bokhylla

Sliter ut orden som legat och väntat

Filar på stenord

Lägger vita svala stenar i en labyrint som slutar vid dörren

Läser labyrintmeningen i gryningen

Öppnar dörren och går ner till stranden och ser soluppgången