Min räddning
I min värld är jag ofta rädd.
Jag har inte varit något lejonhjärta fast jag gärna velat vara det.
Jag har stångat min frustration mot den där väggen av rädsla.
Men jag har vågat skriva.
I mitt skrivande har jag funnit svalka när det har brunnit svart, jag har hittat vägar och mål fast jag inte haft nån karta, jag har gått fel, för långt och gråtit krokodiltårar ibland, men som tur är ger orden mig rätten att måla om i mina rum, att rasera och bygga nytt.
Man kan stå stelfrusen och ledsen på en sida i sitt lilla anteckningsblock och man kan ha bestämt sig för att falla ner. Man ser Jante stå och vänta på en där nere på marken. Man hoppar och ser Jante ta ett steg åt sidan precis när man når marken.
Man landar stumt om man inte har orden med sig i fallet.
Jag gillade dina ord i detta inlägg. Vackert och talande!
Hittade hit från Birros blogg...
Ha en bra dag!
Tack så mycket! Jag sitter här och blir så glad över ditt meddelande. det betyder mycket! =)
