Börsras
Och när det är dags att inte köpa längre, utan sälja, då är börsen på väg ner, precis som dina tankar, och börsen rasar ner på dig, ögonen på drottningar, poeter och forskningsresande susar förbi dig på sedlar och mynt, det gör så ont när de slår dig i huvudet för att du inte sålde dina andelar i tid, för att du smugglade ut sekunder från arbetstiden och lade dem intill varandra i fridtiden, du skulle ha valt upp-med-näsan-polarna, men du valde upp-med-hakan-vännerna i stället, de där som kommer med varm choklad mitt i mörkret och vintern istället för Franska sydkusten-husen och polerade framtidsplaner, men nu har taket på börshuset rasat in och du borde ha sålt dina tillgångar, det skulle du ha gjort, vad ska du göra nu? Arbetslös och trygghetslös går du upp på kvällstidningsredaktionerna, först den ena och sen den andra, och ber om jobb på ekonomiredaktionen, du har erfarenhet, säger du, livets uppgång och fall, det kan du, det handlar om det, det har du räknat ut, fast du har nog egentligen bara en rejäl bakfylla och hjärnskakning, säger redaktionscheferna på båda tidningarna, gå hem och lägg dig i värmen, och ryck upp dig i nästippen, säger de, och sluter sig och dörrarna till kvällstidningsjournalistiken stängs så där snyggt uträknat som slutscenen på vilken dyr Hollywoodprodutkion som helst.
Upp med hakan, vi kokar choklad i ditt kök och bryr oss inte om vad andra säger, du har alltid varit bra på att räkna ut livet, tycker vännerna och kliver in i din lägenhet en efter en, de är ganska många, de där vännerna, som hoppas och sparar och berättar så där mjukt om sina liv att du inte gör illa dig på en enda stavelse av deras ord.
Plötsligt är almanackan tom, förr-i-tiden är vitmålad och börshuset är på nytt upprustat med takbjälkar i extrahärdat stål, men du går sällan förbi där numera, du har sparat ihop till en annan sorts framtid nu, du gjorde det under hösten och vintern, när byggställningarna runt börsraset fortfarande var resta.
