Ett sofistikerat far-åt-helvete-inlägg
inte på riktigt
ändå föll, föll, föll jag för något du riktade rakt mot min kropp
Det var aldrig mig du såg
det var fallande, fallande väggar,
en jävig stad,
aldrig utanför de uppgjorda planerna
Men jag var i ett annat land när min kropp gick omkring vid din
De där tårarna, det genomskinliga, det där som blivit så blött att det tunnats ut och lösts upp i mina ögon,
det var ett dagsregn i din värld, inte mer, du tydde aldrig himlen, såg aldrig upp, din nacke, jag vet det, hade bänts ner mot marken nån gång för länge sen, på din sida av landet, stålet som var mjukt i dig en gång hade svartnat, stelnat och frätts till det där giftigt missunsamt spröda långt innan du skulle få syn på min kropp
Jag var i ett annat land när min kropp gick omkring vid din och jag minns den, dig, nu, som en kontur i ögonvrån, en svart hård blixt, kajalstrecken runt färglösa ögon, C, en förtvivlan jag aldrig besökte, inte på riktigt, du reste i länder jag aldrig ens ansökte om visum till.
Du var ett museum, en tunn, kall djävla utställning som jag besökte i en dålig, mörk tid.
Ljudet,
musiken,
vad fan var det egentligen?
Mina fotsteg, mina jordskalv, de rapporterades aldrig i nyhetsflödet på din sida av världen
detta är ju en sofistikerad dikt med en jävla massa temperament! :=)
Tack för dina fina ord! Man blir inspirerad av att prata med människor med samma intresse som en själv tror jag. Det är därför det är så viktigt att ha kontakt med sådana personer som även skirver själva. Loi inspirerar mig jättemycket :oD
Jag hoppas du får en trevlig kväll ikväll och lycka till om du ska läsa! Det kommer gå skitbra det är jag övertygad om efter att ha sett dig! Önskar jag var lika modig! Jag skickar ett mail nu med ett förslag inför fredagen!
Ha det bra så länge!
Kram Svinto
SKRIVER... :o)
Håller även med ovanstående talare :o) (angående helvetes-inlägget)
lollo: Tack, vad kul att höra. Jag ville formulera något om en person som jag kände för länge sen och minnen falnar men känslor består och här är mina bilder av de där känslorna. Jag kände den här personen en gång för länge sen - ha ha, nästan som en saga...- men nu så här efterhand så slår det mig att vi aldrig någonsin kom varandra nära. Men jag skapade den här texten så något gott kom det ju av vår flyktiga vänskap också.
SvintoSara: Tack detsamma för ett trevligt stöd. =) Jag har just kommit hem från Southside och det var riktigt mysigt. Hoppas att du haft en bra kväll du med. Och var doligt att du tycker om inlägget här ovanför. Det känns skönt att ha formulerat nåt vettigt om min gamla kompis som det skar sig helt med en gång för länge sen.
Är det mig du skriver om Sandra? Är det Eskilstuna som är den jäv(l)iga stan?
Om det är jag som är C så kan jag berätta att jag på den tiden var en svart- och vit-tänkare. Och du har rätt, jag hade vistats på platser som du aldrig ens haft visum till och jag önskar inte min värsta fiende det jag upplevt. Jag var en mycket sargad och trasig, vingklippt liten själ som kände mig sviken av hela jävla världen - inklusive dig. Hade det hänt idag så hade jag haft större insikt och förståelse för att du var lika trasig i själen som jag. Och att inte döma andra så hårt. Men då kunde jag inte det för jag var så söndertrasad. Det var därför det gick åt helvete. Det är därför som du ber mig fara åt helvete. Men Sandra, jag har redan varit där! Förlåt.
