Nova

Det där du gömde mig för
Det där stilla livet på ganska dålig sändningstid
som blev vårt
Vad hade vi för det, egentligen?

Nu när ett stygn ska plockas bort från mitt trettioåriga liv
Nu när jag läser böcker med tunna, tunna blad som ger mig lusten tillbaka
faktiskt
Då undrar jag, vad du gömde mig för,
eller, jag börjar väl förstå,
det är väl snarare på det viset
att jag ser dina tankar nu, äntligen

På ett sönderklottrat papper vid telefonen i hallen kan jag nu för första gången läsa vad du tänkte när du sa det du sa i telefon till vem det nu var

Jag flyttar fram alla vita pjäser på schackbrädet
En slags markering
Har skrivit en del om sekundvisare som klistrat ihop sig mot urtavlan
Jag har bänt loss dem nu, de där tidsmarkörerna
Det är väl för att jag levt tillräckligt länge nu
som jag kan göra det
Det är inte magi längre, det handlar inte längre om att få applåder från en beundrande publik
Det blir inga stygn i min själ längre, iallafall inte nu ikväll