Nova

Jag skrev just att jag inte orkar ta upp nåt annat än mig själv just nu i den här bloggen. Jag ska på en gång dementera det påståendet en smula. Jag kan tänka mig att diskutera domar. överhuvudtaget domar. Med anledning av domen mot de så kallade Stureplansprofilerna, som Aftonbladet och säkert många andra med dem valt att kalla de män som anklagats för grova våldtäkter. Idag kom en fällande dom. Idag har hovrätten fastställt sin uppfattning i målet. Målet har varit ämne för en flod av artiklar och bamserubriker i tidningarna och diskutioner i tv och säkert också radio. Tingsrätten friade männen, efter vad jag minns. Hovrätten fäller dem alltså. Och det är gott och väl. Domstolen i Sverige är förhoppningsvis en pålitig instans. Bör vara en pålitilig instans som inte dömer någon oskyldig. Och är vi intresserade av hela sanningen? Vill och orkar vi bry oss om ett system som kanske knakar på mer än ett håll? Jag tycker att det är ett hemskt kackel i media innan dom fallit. Jag anser att det är tendentiöst och dålig journalistik. Det ska granskas, uppmärksammas och kritiseras. det ska lämnas ut till allmänheten via journalisternas pennor. Ja visst. Men det ska inte spekuleras så mycket som det görs. Tycker jag. det måste finnas respekt för juridiken och de människor som utövar den.

Jag är inte odelat postitivt inställd till det svenska domstolsväsendet. Det ska gudarna veta. men jag sätter min tilltro till att de rötägg som trots allt finns där tillhör en mikroskopiskt liten skara som för en hastigt tynande tillvaro och kommer att sluta i en skrubb på nån dammig landsortsdomstol, gärna längst ner i arkivkatakomberna och gärna fråntagen all egentlig makt att påverka något alls. Ungefär som den stackars killen i Office Space.

Det här är en del av det försvarstal jag tänkt skriva när jag blir gammal och pensionär. Jag måste minnas alla mina tankar.  Jag samlar mig tills vi möts igen.