Nova

Ritar vackra pjäser rakt över glaset
i Spegelsalen
Varvar sanning med saga
Det röda felstavade får också vara med
Vi leker med varandra
och hoppas på något nytt och vackert
varje sekund

Gråten alltjämt i tamburen
och jag torkar
Torkar av
Trycker ihop och börjar om
Jag börjar i hörnet vid guldramen den här gången
Inte lika säker längre
Det glittriga som ska blanda sig med det lavendelblå
det är segt som kåda i just det här ögonblicket
när jag står barfota på det kalla marmorgolvet
i Spegelsalen