Månen och jag
Jag har en plats på månen
Jag är en månstrimmakvinna
Jag fastnade där uppe en gång när jag sträckte mig mot stjärnorna
Ett avsågat gevär finns i dina ögon dygnet runt
Vi faller isär varenda dag vi som krigar mot livet
Vi släpar oss runt med hopplockade bitar av oss som aldrig torkar eftersom vi gråter oss till sömns varje natt.
Jag har en penna, ett papper, en massa ord
Men jag är en omöjlighet utan manus ibland och jag är en förbannad, ledsen krigarinna mitt i natten eller ibland runt lunch
Jag har varit med när det regnade sedlar
jag hörde om ett visst belopp som fallit ner
Jag borde ha skyfflat undan de där kastanjerna som låg på köksbordet med vaxduken som jag minns från när jag var liten
och gjort plats för det där ordet som tar så stor plats i mig nu att jag måste dela upp det och betrakta delarna var och en för sig
Jag läste den förbannade meteorologens prognos och om jag inte varit ett barn då hade jag gjort så mycket mer åt det där regnet än jag gjorde.
Jag stod bara och såg på.
Jag borde ha plockat upp det där ordet som föll i samma regn.
Men barn vill inte se sin framtids andar. De ska få komma i tur och ordning precis som dagarna i kalendern. Ett barn ska inte behöva sträcka ner handen i det smutsiga vattnet i sitt livs önskebrunn för att dra upp en byk ämnad för någon helt annan.
