Mental styrketräning
Satt hemma och funderade på livet igår. Och livet satt säkert och funderade över mig. Nån helt annanstans. Jag har så mycket skrot ovanför mig som jag önskar att jag bara kunde lyfta bort. Jag vill kunna vara ärlig och bara säga rakt ut att så här vill jag ha det. Men jag smyger, pratar inte om det som måste sägas och häller svart färg över alla ljusa tankar som eventuellt är på väg att växa fram i mig. Jag känner mig bedövad och måste hitta ut snart, till mitt riktiga liv och till verkligheten. För just nu känns allt så overkligt. På låtsas. Och jag är en pappfigur. Ful som fan.
Åsiktsmaskinen
Postat av: Kallemange
Det låter som att det är du som håller i penseln, så varför måla pappfiguren ful? Alla går igenom sin individuella skit, alla har sin ryggsäck, men man måste packa väl och gå vidare. Hela tiden. Jag tror på att röra sig i någon riktning, ta ut en kurs och chansa, bryta mönster och bottna sig själv. För mig krävs en jävla massa steg och fortfarande rör jag mig från de cirklar som höll på att sluka mig. Man blir aldrig färdig, varje dag är ett förhållningssätt. Du avgör hur du packar din väska. Det är hela poängen. Packa och ta en promenad till dig själv.
Trackback
