Nova

Det börjar likna slutet av det trettioåriga kriget här utanför
Erfaren står jag med musklerna utskurna
Kartan växer under fotsulrona
Fast jag knappast behöver någon näring längre
serveras maten i snuskburken ännu en gång

På slagfältet ligger bara fallna lönndörrar
och fiender med svarta flaggor
Min armé är definitivt avkrympt
men vi som återstår har erövrat landet
Vi är inte av den leende sorten
men vi skrattar nu
ty idiotin är förlagd till berget
mellan oss och det förflutna

Jag drar upp en tuva gräs med starka fingrar
silar jorden innan vinden hugger tag och gör sitt

Igår blåste fienden till sin sista reträtt