Väjer så gott jag kan för det tunna, vita

Det som ligger stilla, först, är det det roligaste, vackraste och mest fantastiska i ditt liv?
Det du väljer att framföra, det du stryker på morgnarna innan du tar på dig det och går till jobbet, till plugget eller till
instutitionen som för närvarande är din plats på jorden?

Är det dina vackraste tankar, dina mest fridfulla mänskliga drag du visar för tanten på tunnelbanan eller invandrarkillen inne på Åhléns som har såna vackra ögon eller är du cementgrå, avig, sträv och gråpiskad i blodet, ögonen och handslagen?

Smattrar det tunna vita platta dyngstinkande grälsjuka sinnelaget i dig mot marken, himlen och dina medmänniskors ögon när du låter dem veta att du är närvarande i rummet?

Jag mår lite illa just nu, har en svag punkt som jag står vid, svajjar och har flera viktiga bitar av mig i oordning och jag orkar inte se det tunna, vita obarmhärtiga i era blickar, tänder och handslag idag.
Vänd er mot mig med värme idag, är ni snälla.

Åsiktsmaskinen

Något du vill tillägga? Välkommen att lätta ditt hjärta!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0