Nova

Fågel på väg hem på gatan med vingar avklädda och stirrande hungrig glaspärleblick
Fastfrusna tickande hjärtan på telefonlinan
Flyger aldrig iväg
Det blir utan fjädrar i så fall
Rakt in i himlen
Det blir så och släpp aldrig taget om linan
Sparka neråt och slicka inte på telefonstolpar på vintern helst
De släpper aldrig in dig ändå
Kostar mer än det smakar
Kom vi vänder i dörren
här finns inget att se
Polisen har redan forslat bort dom som kunde ha varit några att ha
Kom, vi flyger, sätter oss på taket och väntar
Vi somnar kalla på liv
Vi strör oss ut över stan
Ett plomberat hjärta kan bli så tungt
Släpp allt emballage
Vi fastnar inte på fartkameran
Vi flyger på fri hand
Glaspärleblickar på rad och tunga kalla vingar
Vi doppade dem i kalla vattnet tidigare idag
Vi smet in under isen och höll andan
Vi problematiserade aldrig det frusna vackra vattnet
Vi höll bara andan
Inget mer