Nova

Onsdag
Vara konstruktiv. Inte tänka att det är jobbigt att jag till exempel är jättetrött. INte tänka på det. Bara försöka hitta nåt positivt och låta dagen cirkla kring det. Så fan heller att det går just nu. Och jag blir ännu tröttare på mig själv för det. Jag orkar inte vara den där pigga och konstruktiva och leende och soliga människan, men det är som att jag inte kan tillåta mig att vara trött, lågpresenterande och jag blir bara ledsen när jag inte klarar av att vara annat än just det. Det är botten helt enkelt. Jag kan inte förklara mig just nu, jag är bara så ruskigt trött. Jag gick hem en timme tidigare från jobbet idag. Varför kan inte jag klara av att vara på jobbet hela arbetsdagen? Fast till mitt försvar hör väl att jag var på jobbet en och en halv timme före arbetstid igår och en halvtimme tidigar eidag. Så var gnäller jag om? Ja, vad fan gnäller jag om... Det känns som att jag inte klarar av att jobba, att göra de tristaste uppgifterna. Dem bara skjuter jag framför mig. Men just nu är barriären så hög och jag vill inte, jag vill säga till mig själv att det är okej öndå, men så blir jag rädd in i märgen att jag kommer att krympa ihop och försvinna om jag inte med hela min själ krånglar mig över alla hinder och fixar biffen. Men jag tror att jag inte kan eller orkar eller vill mera just nu. Jag behöver ärligt talat en paus. Funderar på att ta några dagars semester.