Nova

Tänk att det ska vara så svårt att komma ihåg en text. Det var inte många rader, och jag har rabblat dem otaliga gånger hemma. Utantill. Massor av gånger. Men igår, när jag skulle göra samma sak på Restaurang Rabarbers lilla upplysta kvadratmeter till scen igår kväll så fick jag en blackout. Mindes bara de fyra-fem första raderna. Letade smått panikartat efter resten av texten i huvudet. Till slut hittade några rader fram från minnet och jag grabbade tag om dem, och läste upp dem för publiken. Sen kom ett par rader till och så ytterligare några. I oordning, men nånstans hängde de ihop ändå, och när jag steg ner från scenen hade jag ändå gjort nåt okej. Det kändes såklart snopet ett tag efteråt, men Malin, Sara, Cecilia och Jennie som var där med mig, fick mig att känna mig stolt. Och nu vet jag hur det är att stå där uppe på podiet och inte ha en aning om vad som händer, och sen bara göra nåt av det ändå. Men nu vet jag också att jag ska ha med mig stödpapper framöver. Det ska få vara med i fall att. Längtar till nästa tillfälle att få tävla. I´m coming up so you´d better get the party started.

För övrigt... idag är jag ledig. Det har varit så mycket jobb med olika saker nu i höst att jag kände att jag behövde ta ut en semesterdag. Och nu är den här. Så, idag ska jag bara göra ingenting. Har precis vaknat och hör att det regnar utanför fönstret. I morgon ska Jennie och jag svinga oss till klubb Magnolia och lyssna på Johan Johansson. På söndag ska jag gå på Operaimprovisation med Sara och Jennie. Det känns som en belöning efter flera veckors slit.