Nova

Var på Poeter.se-träff i helgen. Det var superkul. Och mysigt. Vi var på Musikvälvet Baggen i Gamla stan. Och träffades helt enkelt. Lyssnade på uppläsningar, läste själv och pratade bort kvällen. Det blev alldeles för sent i säng och jag var hemskt bakfull igår, men det var det värt. Och på självaste lucia-afton ska jag ner till Linköping, på ytterligare en träff. Det är fortfarande intensivt, håller på att avsluta ett jobb som har tagit mycket tid, men förhoppningsvis har jag gjort mitt i det projektet nu. Det gick bra ända tills i morse. Då stötte jag på problem och blev tvungen att erkänna för min uppdragsgivare att jag nog tagit mig vatten över huvudet. Jag kände mig som en stor skit, men som tur var är han förstående, så det var en sån lättnad när jag hade just lättat mitt hjärta för honom. Jag har väldigt svårt för sånt, att erkänna mina brister, men man måste ju göra det, hur fan skulle man annars vara funtad? Jag jobbar på att våga göra det, och ja, trots allt så känner jag mig stolt över att jag vågade det idag.

Det snurrar en massa tankar i huvudet på mig just nu. Har svårt att hantera livet, vågar - trots det jag nyss skrev - väldigt lite, egentligen. Jag menar, att erkänna vem jag egentligen är, innerst inne. Det är så ofta ett stort vackert spel för gallerierna. Jag är så rädd för vad som kan hända om jag sätter mig ner och benar ut vad som är jag och vad som inte är det. Den där fasaden, eller manéren, som jag håller på med, är bara fåniga, puckade. Ja, ibland är jag mig själv, men ofta antar jag en roll. Det är sorgligt. Och jag är rädd att allt ska försvinna om jag trappar ner, tar det lugnare och är mig själv. Jag hoppas att det här är ett steg åt rätt håll.