Nova

Meningen tar aldrig slut, du sticker den genom dina medpassagerare på tunnelbanan, du trär den upp genom hjänan på folk och bränner deras innersta önskningar till aska, du slickar i dig deras livs levande drömmar och väver in dem i dina egna förvirrade ångestmoln, du tar udden av dem med din mening och slipar av dem det som gnistrar i deras hjärtan, du lämnar dem med grå hinnor över sina hjärtan, men du låter meningen passera och glömma, du sveper in över hopp i nya människors glittrande ögon men du sätter aldrig den där punkten förrän du vet att du står kvar i askan som segrare.