Nova

Jag går nu, låser mig ute från allt, tar sikte på den svarta punkten bakom caféet, det blåser och fan också, jag orkar inte, men jag vill, men det är meningslöst alltihop. Ska jag vid trettio års ålder behöva skära upp mig på insidan för att hitta rätt mellan raderna? Jag flätar upp komplicerade band och relationer och stampar på marken så det går hål i mig. Jag brännmärker mig själv och ritar en ledsen mun på fönstret på en tom toalett.