Nova

I periferin dunkar slagen du skulle ha fått
Han tar dem i ditt ställe
Han är en ängel du borde tro på
Du borde måla honom på duken som är uppspänd i din atelje
men det kommer ingenting
Penslarna ligger livlösa i obrutna förpackningar
och du startar aldrig ljungblixtarna
De gror över, säsongen tar slut
Ljuden fortsätter i det oändliga
alldeles utanför
eller bortom, skulle du kunna säga,
bortom all hjälp, skriver du i brev till vänner
Bortanför din slutsats stämmer han sina strängar och slagen slutar aldrig
Du kan höra dem
och tavlorna skulle kunna bli din roman på väggen
om honom
Alla som kommer till ditt galleri
skulle sedan förstå
att han faktiskt är en ängel
och att han finns