Att bli chef är inget självändamål
Förra veckan handlade programmet Carin 21:30 om att vara chef. Eller snarare, om att välja bort att vara chef. Hans Rosenfeldt var gäst. Efter en period som chef för SVT:s nöjesredaktion tackade han för sig och klev ner från chefsposten. Han tyckte inte att han passade där. Det beundrar jag honom för. Man ska inte vara chef till varje pris. I programmet diskuterade de om chef är det naturliga målet i en karriär, eller kan framgång i jobbet mätas på andra sätt än genom höga titlar? Är det kanske så att chefsskap kan stå i vägen för annat, som man egentligen vill ägna sig åt?
Jag tycker att det är befriande att en sådan diskussion förs. Det gör att man känner sig legitim om man inte är en av de där som bara strävar efter att bli chef och chef över chefen och så vidare. Det handlar framför allt om reflektion. Det är suveränt om någon vill vara chef, det är rent av beundransvärt, men man måste vara medveten om allt vad det innebär att vara chef, det innebär bland annat att man på ett eller annat sätt har ansvar för personal, för personer. Och då måste man ha så pass mycket distans till sig själv och ödmjukhet att man reflekterar över hur man förvaltar sin roll.
Dessutom måste man ta hand om sig själv. Man bör fråga sig själv: är det det här jag vill, eller går jag under av alla de uppgifter som chefsrollen för med sig som jag inte är intresserad över? Så, alltså, fråga dig: är jag rätt person för jobbet och är jobbet rätt för mig. Inte särskilt lätt att välja väg, särskilt inte idag när det förväntningarna på att man ska välja just chefs-stegen i sin karriär känns så höga. Icke destom mindre är det viktigare än någonsin att man tänker efter och följer sitt hjärta.
Så, från hela mig till hela dig: Lycka till! Och framför allt: återkom till mig och berätta hur du gjorde!
Jag tycker att det är befriande att en sådan diskussion förs. Det gör att man känner sig legitim om man inte är en av de där som bara strävar efter att bli chef och chef över chefen och så vidare. Det handlar framför allt om reflektion. Det är suveränt om någon vill vara chef, det är rent av beundransvärt, men man måste vara medveten om allt vad det innebär att vara chef, det innebär bland annat att man på ett eller annat sätt har ansvar för personal, för personer. Och då måste man ha så pass mycket distans till sig själv och ödmjukhet att man reflekterar över hur man förvaltar sin roll.
Dessutom måste man ta hand om sig själv. Man bör fråga sig själv: är det det här jag vill, eller går jag under av alla de uppgifter som chefsrollen för med sig som jag inte är intresserad över? Så, alltså, fråga dig: är jag rätt person för jobbet och är jobbet rätt för mig. Inte särskilt lätt att välja väg, särskilt inte idag när det förväntningarna på att man ska välja just chefs-stegen i sin karriär känns så höga. Icke destom mindre är det viktigare än någonsin att man tänker efter och följer sitt hjärta.
Så, från hela mig till hela dig: Lycka till! Och framför allt: återkom till mig och berätta hur du gjorde!
Åsiktsmaskinen
Trackback
