Ensamt ufo bland en massa insatt folk
... och hur hade jag det i Sälen, egentligen? Jag hade prestationsångest dagarna innan, sen satt jag på flyget och då fanns det ingen återvändo. Runt omkring mig satt folk och pratade försvarspolitik och annat som jag inte alls är så himla insatt i, jag kände mig som ett litet ufo, precis som jag gör varenda gång jag är bland en samling människor som är insatt i något ämne eller nåt som jag inte är. HUr som helst, jag satt på min plats och försökte läsa lite i boken "Den lille vännen" av Donna Tartt. Har inte hunnit läsa klart den ännu, fast den var månadens bok i bokcirkeln i december. Jag ska lämna tillbaka den till biblan i morgon. Jag ger upp. Den var inget för mig.
Jag anlände med bussen till Högfjällshotellet och hoppades in i det sista att allt bara var på låtsas, att jag inte skulle behöva göra det här jobbet, men nej, självklart var allt på riktigt, som vanligt, och jag klev av bussen och gick in och tog lunch. Sen gick jag til mitt rum och satte mig och funderade på hur jag skulle lägga upp dagen. ÖB skulle hålla en extrainsatt presskonferens några timmar senare. Det hade jag inte räknat med. Så då blev det operation "Sandra ta det lugnt trots oförutsedd händelse". Och det funkade. Jag gick till presskonferensen, lyssnade, fotade och sen gick jag tillbaka till rummet och skrev.
På kvällen var det middag. Klockan åtta skulle den börja. Nån gång när jag satt och skrev började jag fundera över mitt bagage. Jag hade fortfarande inte fått det, trots att jag blivit lovad att jag skulle få resväskan direkt till rummet. I hotellreceptionen sa de att de andra gästerna fått sina väskor och att det bara var min väska som var borta.
Okej, dags för del två i operation "Sandra ta det lugnt trots oförutsedd händelse". Och det funkade den här gången också. Jag avvaktade i lugn och ro och klockan sex ringde de från receptionen och sa att min väska kommit till rätta. Så då gick jag till rummet, bytte om, skrev lite mer och gick sen till middagen.
Och sen flöt det mesta bara på. Jag höll mig på min kant, stapplade upp i pressrummet med block och kamera när det var dags för försvarsministern, ÖB eller nån annan stjärna att möta pressen.
Sen blev det tisdag kväll och avslutningsmiddag. Jag tog en fördrink med mina kollegor, käkade en god trerätters middag och dansade några fina bitar med en kille ur det yngre gardet bland konferensdeltagarna. Sen blev det lite öl och mingel och sen skulle jag gå hem. Var trött. Men av någon anledning piggnade jag till och följde med ett gäng deltagare i min ålder på efterfest.
det var kul. Men jag blev lite väl trött dagen efter. Bussen skulle åka kl 9 på morgonen. Med mig på. Klockan halv nio kom jag släpandes med min resväska och ryggsäck med dator och kamera. Och jag kastade i mig en halv tallrik fil. Och sen släpadejag mig på bussen, sjönk ner på ett säte och somnade.
En och en halv timme senare anlände vi till Mora lilla flygplats. Kö. Kö. Kö. Sen fick jag äntligen kliva på planet. Tyvärr blev vi sittandes i en timme utan att lyfta. Klockan 13 landade vi på Arlanda. Jag var bakis och hungrig. Tog en korv och sen tog jag en taxi hem. Käkade en banan, skickade iväg texterna till tidningen och dråsade ner i soffan och somnade.
