Ett minne för livet

Jag satt där och försökte vara cool samtidigt som jag pepprade på med mina frågor som jag förberett hur läne som helst. Anteckningsblocket var helt fullmatat med dem. Och de satt där, tålmodigt och svarade på dem allihop. I efterhand så förstod jag att jag tagit i i grotesk överkant. Men jag hade fått en massa fantastiska svar från mina superhjältar, the Soundtrack of our Lives, i logen bakom scenen inne på Tyrol på Gröna Lund. I slutet av maj 1998. Jag satt samtidigt och var rädd för att mina gamla djävla seglarskor skulle lukta fotsvett, vilket de antagligen också gjorde, och för att jag skulle verka som en idiot, vilket jag kanske gjorde, litegranna, eftersom jag just satt och oroade mig för det. Men jag fick iallafall min intervju med Fredrik Sandsten och Ian Persson, och Jenny, min världscoola kompis fick så grymt coola bilder på hela bandet innan de skulle gå in på scenen. Ett minne för livet. Artikeln skulle egentligen in i kårtidningen men det blev sommar innan ett nytt nummer kunde gå i tryck så jag sålde artikeln till Sala Allehanda istället. He he he he he he! Me rock. Lite iallafall. =)

Åsiktsmaskinen
Postat av: Fridah

Ha en supermysig kväll, :)

2008-01-08 @ 19:42:05
URL: http://FridahCharlotta.blogg.se
Postat av: Sandra

Hi hi, tack detsamma! Kul att du tittar hit!

2008-01-08 @ 21:00:49
Postat av: Svinto

tjo. skulle bara fråga vad du och malin gör på lördag? om ni vill gå ut? tyvärr ska jag på en fest där jag bara fick ta med mig en person men kanske ses ute eller nåt?

2008-01-09 @ 21:11:11
Postat av: Svinto

tufft, så du är journalist du? :o)

2008-01-10 @ 15:54:34
Postat av: Sandra

Svinto: Hi hi, ja, jag tog chansen att hitta på roliga artiklar när jag var med i kårtidningens redaktion. Jag tyckte det var alltför pretentiöst på tidningen så jag kände att jag ville spränga lite osynliga glastak och bryta mot oskrivning beiga regler, och det gjorde jag nog, på mitt sätt. Jag fick bland annat en intervju med Stefan Sundström, Maria Pia Boëthius (en milstolpe i mitt liv) och Whale (Henrik Schyffert och Cia Bergs gamnla band). Jag vet inte, ibland bara gör jag, frustrationen rinner över och jag skiter i vad andra säger. Du vet det där med att "det går aldrig" och så vidare, det är fucking bull shit. Det är nog därför jag blir så deppig ibland, för att jag tillåter mig själv att kliva tillbaka och tro att jag inte är så djävla bra som jag faktiskt är, jag börjar tro på den där djävla Jantelagen ibland, och den ska fan bara ha spö. Och det är då när man tänker så som man ska plocka fram godbitarna i ens liv, de där som skiner så fint, det är bara de där bitarna som definierar en. Så är det bara. Hi hi, nu blev jag glad. =)

2008-01-10 @ 21:12:44

Något du vill tillägga? Välkommen att lätta ditt hjärta!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0