Fortsättning på förra inlägget
Sen handlar det så klart om skal. Jag omger mig av ett skal. I handlingar och i utseende så har jag byggt upp ett skal. Det känns jobbigt och sorgligt. Jag kämpar varje dag med att hitta den äkta Sandra, hon som är hel och sann hela vägen igenom. Jag lider ofta av känslan att jag spelar någon jag inte är, jag har alldeles för mycket luft mellan min kärna, och mina beslut, det är en uppblåst sorglig fasad och det är nog det som rasar så lätt. Och jag har fått för mig att det är mod som krävs för att bygga upp mig inifrån, jag måste vara modig och ta svåra, men viktiga steg på bron mellan mitt inre och den där ytan som möter ytan på er andra, på samhället och resten av världen.
Så, jag är lycklig lite granna varje dag, jag är lyckligt för varje stund jag är sann mot mig själv och världen. Det är jag stolt över. Det är mod för mig.
Det här är en viktig bloggnotering. Det här är nånting jag själv har funderat mycket över, framförallt i tidigare år. Egentligen är det du skriver alldeles för viktigt och möjligen känsligt för att hantera i en kort kommentar på nätet, men jag gör ett försök.
Jag tror - min erfarenhet säger mig det - att människor gärna bygger upp en fasad med åren, speciellt om de haft en jobbig uppväxt. Man gör det för att kunna hantera tillvaron, och man vänjer sig vid det, att inte vara riktigt sann, att prioritera prylar, ekonomi och jobb framför äkta känslor.
Men för någon som vill vara poet - som har det i sig - håller inte ett sådant förhållningssätt. En poet måste söka vara känslig, öppen och sårbar gentemot omvärlden. Som poet (och naturligtvis även som människa, det hänger ihop) måste man försöka riva ner fasaden. Det är jobbigt, men det är som jag ser det nödvändigt om man ska kunna leva sannare (och skriva bättre poesi, vilket är en del av det!). Det är modigt att skriva det du skrev, jag tycker om det. Förstår du vad jag pratar om? Jag förstår i alla fall mycket väl vad du pratar om.
Andreas: Tack för ditt fina svar. Jag förstår vad du pratar om. Nu gäller det för mig att kunna leva som jag lär också.
