Hösten 2002, min flytt från Eskilstuna
Det blev ingen saga när jag stod i mina skavande kläder på min studentdag. Det blev trassliga tarmar och röda ögon i ett mörkrum, som för att försöka framkalla en massa bilder som växt fram och passerat bakom ryggen. Som en röntgenapparat.
Det blev ett nerlusat hår i en nerlusad lägenhet i en djävla stad som bara tyngde ner jordytan. Den där stan saknade existensberättigande. Jag letade efter hållbara argument för att den alls skulle ligga där på kartan med sitt idiotiska och tomma, torra leende. Dagen då jag äntligen flyttade därifrån, när jag satt på tåget därifrån, visste jag att det inte fanns några. Det brann aldrig några ögon i mörkret där. Kylan, allt jag varit rädd för, allt det var sant. Och jag måste därifrån. Stan höll sina fuktiga, beniga händer runt min hals, jag fick svårt att andas, svårt att tänka.
Jag kastade nyckeln till min lägenhet i hyresvärdens händer och sprang. Med hjärtat bankandes i bröstet lämnade jag stan, satt på tåget och såg husen försvinna.
Det blev ett nerlusat hår i en nerlusad lägenhet i en djävla stad som bara tyngde ner jordytan. Den där stan saknade existensberättigande. Jag letade efter hållbara argument för att den alls skulle ligga där på kartan med sitt idiotiska och tomma, torra leende. Dagen då jag äntligen flyttade därifrån, när jag satt på tåget därifrån, visste jag att det inte fanns några. Det brann aldrig några ögon i mörkret där. Kylan, allt jag varit rädd för, allt det var sant. Och jag måste därifrån. Stan höll sina fuktiga, beniga händer runt min hals, jag fick svårt att andas, svårt att tänka.
Jag kastade nyckeln till min lägenhet i hyresvärdens händer och sprang. Med hjärtat bankandes i bröstet lämnade jag stan, satt på tåget och såg husen försvinna.
Åsiktsmaskinen
Postat av: Svinto
Skönt att du tog dig därifrån!
Postat av: Sandra
Svinto: Ja, det var en sån konstig känsla i slutet, jag var tok-frustrerad. Stan var aldrig någon hit för mig. Men, det är fem år av mitt liv och jag kan inte helt förkasta varenda minut av den tiden, men det fanns hela tiden en gnagande känsla av att det roliga, det riktiga livet, liksom utspelade sig nån annan stans. Det fanns så mycket småstadskomplex bland folk där borta att jag kunde kräkas. Ja, det är min version iallafall.
Postat av: Effell
Vi är ju säkert några st som inte skulle råkat dig alls om du inte funnits häromkring, så om du frågar mig var det ett gott beslut.
:-)
Postat av: Sandra
Effel: Tack. Vad snäll du är. =)
Trackback
