Olika sekunder - samma liv
Man kan inte alltid lista ut livet.
Livet är en sorg och ett äventyr och nån stans där finns också de där sekunderna som är just dina, som började nån gång när du inte hade en aning om någotnting men ändå fanns, förändrades, växte, levde, även då.
Ta hand om dina sekunder, ta dem i handen, gråt när det är för sorgligt i livet, sprattla till i hjärtat med alla glada underbart lyckliga sekunder som förhoppningsvis kommer att välla över dig i ditt liv, smyg tyst tillsammans med de tysta sekunderna, de där som är till för stillhet, mys och ro, skrik ut ilska, frustration, skrik rebellskrik när de rebelliska, upproriga sekunderna kommer, men låt dem för fan komma, erkänn även dem till ditt liv, till din personlighet. Det är allt på en gång, det här livet som jag fått, jag kan inte räkna ut det, men jag kan lära mig att räkna med mig själv i mitt eget liv, i ett sammanhang tillsammans med resten av er som går, trampar, står, lider, kvider, älskar, skördar och sår, sätter klockan, spiller sekunder, skär ut delar av ert förflutna som är alldeles för svart. Där nånstans går jag och försöker darrande hålla mina sekunder i handen.
Det är fint, om man som du, ibland kliver utanför och betraktar allt.
För få människor stannar nog upp och tar sig den tiden. Men det finns ett värde i det.
Vill helst inte använda klichéer. Slitna uttryck. Dock är några av dem är sanna...
Det viktigaste av allt är att man finner sig själv. Att man vet vem man är.
En väg dit tror jag bland annat är att betrakta sig själv utifrån. Reflektera över sina egna tankar.
Sedan, givetvis... som du säger: Carpe Diem, Carpe Noctum (vilket man bäst tycker om).
Här är ett citat jag tycker om. Vet inte ursprunget, men någon sade det i varje fall i en film:
"Varje minut ger dig en ny chans att ändra på allt"
Tobbe: Tack för ditt fina svar. Jag förstår vad du menar. Citatet passar mig väldigt bra just nu. Det gäller att ta vara på sin tid. Och för det krävs mod. Ibland är man inte så modig, men andra gånger är man faktiskt det, och det är då man växer som människa. Det är skitjobbigt, men det är värt det, varedna gång man gör något man inte trodde man skulle våga.
