Mot Skåne
Men tillbaka till vad jag inledde med. Jag har kännt mig obekvämt ensam så mycket i mitt liv. Men det gör jag inte längre. Man kan fastna i den där ensamheten, och det har jag skrivit en dikt om i ett inlägg lite längre ner här i bloggen. Men man kan ta sig ur den onda cirkeln, det finns äventyr, folk och värme alldeles runt knuten. Även om det kan vara väldigt svårt att tro det ibland. Det är inte ensamhet i sig självt som är det jobbiga för mig. Det är vad jag använder den till. Idag ska jag ta tåget ner till Skåne. Ensam. Jag ska gå en kurs på en folkhögskola och jag jag ska vara borta i en vecka. Jag kommer garanterat att träffa människor på kursen. Men det finns inget som garanterar att jag kommer att vilja umgås med dem, eller de mied mig för den delen. Jag kommer kanske att vara ensam ganska mycket. Och jag ser fram emot det. Tyckler att det ska bli riktigt skönt. Jag kommer att ha mig själv och kursuppgifterna och den nya miljön. Det är det enda jag kan vara säker på. Allt annat är en bonus. Och 17 av mina skrivarvänner harjag träffat. Det har varit varma fina möten. Glada möten. Coola möten. Det tar jag också med mig när jag sätter mig på tåget mot Skåneland i eftermiddag.
Vilket härligt inlägg! Tänk att du träffat så många av dem på poeter.se!
Skönt att man kan få käna såhär ibland också! Att det faktiskt finns ljuspunkter i livet :o) Man borde tänka på det oftare...
Hoppas du får det underbart nere i Fucking Swallow! Glöm inte å fota! Särskilt Kvarngatan 30c :oD hohoho
undrar om Valentinos fortfarande finns kvar? Kolla isf vem som står överst på TequilaTabasco-listan... En flicka med ett välkänd namn :o)
mycket inspirerande! jag kände mig lite ensam så här på kvällskvisten och efter ditt inlägg tänkte jag ... så länge det finns tangenter att trycka ner och ord att spruta ut är jag aldrig ensam
och mer än hälften av mina vänner har jag träffat genom skrivande på olika sätt!
hoppas kursen blir givande! många kramar