Mina vänner och idioterna
Jag är trött. Det kan bero på att jag och en kompis gick runt Brunnsviken igår. Det tog fyra timmar. Min stegräknare kokade av alla steg och jag njöt av allt vackert som jag såg under vägen. Två vigslar till exempel. Men jag tror inte att det är det som får mig att känna mig så urlakad. Jag tror att det är ohämmat otrevliga mäniskor som tar på mina krafter. Idioter finns det gott om. Som tur är har jag blivit allt säkrare på min egen förmåga att skilja vänner från idioter (vill inte kalla dem fiender, det vore en skymf mot mina verkliga fiender) och märker lättare nu än tidigare när det är just ren idioti som kommer över någons läppar. Suck. Suck. Suck. Skärpa. Var finns skärpan hos folk, kan jag komma på mig själv med att undra ibland. Hur svårt kan det vara att resa genom livet utan att skada andra? Va? Bara idioter fattar fortfarande inte hur man gör.
Åsiktsmaskinen
Postat av: lollo
har också problem med idioter
men man får inte glömma bort
att inuti varje idiot
finns det något fint
som man inte har sett ...
(kan vara svårt, men man måste anstränga sig)
Postat av: Sandra
lollo: Åh, jag vet, det är ju så man ska göra, det finns något bra i alla. Jag skäms lite för att jag publicerade det här inlägget. Jag var bara så trött på allt dumt som tryckt ner mig den senaste tiden att jag bara behövde svärta ner lite. Inte så snyggt, men det var en ventil.
Trackback
