Gränslös vill jag vara, gränslöst vill jag skriva
Vi går
och vi vet att i morgon snubblar vi, men skam den som faller
skam att falla, att bli liggandes på snötäckt decembermark
Löven är inte vackra mot ryggraden på den som fallit
Vi blundar när vi tror vi ser
Vi är små, mycket mindre än våra tankar och stora ögonblick
Så små är vi att vi förfryser och försviner i vinterns första snöfall
i mörkrets första våg
och större behöver vi bli om vi ska kunna komma igen
till våren, och besjunga det vackra som livet sjuder av när knopparna kommer igen i slutet av april
Men små går under i decemberfrost
vid midnatt under en bro
Besvärjer och förbannar när händerna fryser och rött inte längre är av kärlek utan bara av blod som vill värma någonstans mellan hud och snö
Vid månen jag svär jag svär att jag kan jag kan
jag kan bli något stort bara ni ville tro en endaste gång...
att jag kan
att jag kan gå
När jag snubblar
är jag levande
När jag faller är jag mänsklig
och vi vet att i morgon snubblar vi, men skam den som faller
skam att falla, att bli liggandes på snötäckt decembermark
Löven är inte vackra mot ryggraden på den som fallit
Vi blundar när vi tror vi ser
Vi är små, mycket mindre än våra tankar och stora ögonblick
Så små är vi att vi förfryser och försviner i vinterns första snöfall
i mörkrets första våg
och större behöver vi bli om vi ska kunna komma igen
till våren, och besjunga det vackra som livet sjuder av när knopparna kommer igen i slutet av april
Men små går under i decemberfrost
vid midnatt under en bro
Besvärjer och förbannar när händerna fryser och rött inte längre är av kärlek utan bara av blod som vill värma någonstans mellan hud och snö
Vid månen jag svär jag svär att jag kan jag kan
jag kan bli något stort bara ni ville tro en endaste gång...
att jag kan
att jag kan gå
När jag snubblar
är jag levande
När jag faller är jag mänsklig
Åsiktsmaskinen
Trackback
