Nova

Jag sitter här och saknar. Jag saknar i fredags, jag saknar hela det stora vackra som fanns inne på Nalen den underbara kvällen. Vilket fantastiskt drag och vilka otroliga människor! Jennie: Du är hur bra som helst! Love you!!!
Jag träffade dessutom coola Vilska som jag saknat sen i våras. Nu känns det lite tomt och vemodigt. Men jag är lycklig. Det är läskigt det där med lycka, för jag känner det lyckliga trycket nu och har så förbannat svårt att släppa efter men jag måste göra det, jag får det och jag ska och jag... ja... måste, helt enkelt. Bara låta det driva på, livet. Har så svårt att hantera det bara. När jag är lycklig vill jag bara omfamna alla fina snälla vackra människor i hela världen. Känner så just nu. Lite mansikt kanske, eller kanske inte. Skiter i vilket egentligen. Det påtagliga är att jag har svårt att hantera det. Eller - man kanske ska ge fan i att försöka hantera det... Ja, det  är nog så man ska göra. Jag har miljarder gånger fått höra att jag tänker för mycket, att jag borde bara låta det gå, låta det hända. Och visst, det är så skönt att bara göra det. Men ibland ramlar man över gränser när man gör så. Och, det är väl okej, det med, antar jag, det är väl så man lär sig att leva. Det är ju på hur man hanterar motgångar och problem som man bekänner färg och växer liksom. Det är ju där man blir människa.