Nova

Så sitter jag här. Det är fredagkväll och jag undrar vad kan jag bidra med just nu och här. Alla bloggar. Äh, kanske inte alla. Alltså, alla bloggar ju inte. Mamma och pappa är väldigt långt från datorer i sin livsfilosofi. Och det är skönt. Man behöver inte vara med på alla tåg. Man kan hoppa ner i sin kanot och driva med strömmen ett litet tag. Kan vara väldigt naturskönt längs stränderna på den där floden.

Så, vad är mitt bidrag i bloggosfären den här kvällen? Jo, kanske en uppmaning, en tanke: Vilka människor är stora i ditt värld, i ditt liv? Hör gärna av dig och berätta.

Stora människor i mitt liv... vilka är de? Det är människor som är på riktigt. Som låter sig vara som de är. Utan krussiduller. Som låter mig vara mig. Som inte skaver på mig. Som inte har några baktankar. Som inte måste tänka efter innan de säger något, för att hitta ord som ska briljera, imponera eller slå hårt. Jag orkar inte med sånt och stora människor för mig är alla de som ger något till världen i en ödmjuk men stark och glittrande komposition.